Innendll: Utlandska turister. — Deras YVaud)sttUusar i Norge. — Lifvet på högfjellen. — Jagt och Fiske. — Föreslagen begränsning af jagträtten. — Besigtning af de högsta fjälltopparne. — Romsdals Horn. — Skandinavism i vår teaterverld. — Den Jaabekska fadderskapsbistorien. — En ny buteljfabrik. — Regnvädret skadar sädesskörden. Turistornas tid är nu förbi; det ogynnsamma väder som varit rådande allt sedan slutet af Augusti dritver redan nu tusentals utländingar, hvilka under den ljusa ochivarma årstiden såsom flyttfoglar öfversvämmat vårt land från Lindesnäs ända till Nordkap, tillbaka till de större städerna, derifrån de med första ångbåtslägenhet till utlandet afresa till sina hem. Dbetta halfbarbariska land, såsom en amerikanare uttryckte sig, har blifvit så populärt i England att hvarje skräddare i London nu måste besöka Norway. Knappt någonsin förr har mängden af turister varit större än nu i år: amerikanare och engelsmän utgöra hufvudstyrkan, fransmän, tyskar och danskar äro rare oves; att en svensk skulle tå det infall att för sitt nöjes skull beresa vårt land, har man ytterst sällan sett exempel på; endast vetenskapsmän från Sverige besöka någon enstaka gäng de norska högfjällen. Icke få af Eyglands förnämsta adelsmän, hertigar och lorder, tycka till den grad om vårt lands mäktiga natur, att de reguliert tillbringa några månader hvarje sommar med fiske och jagt på högfjellen, och nykomlingar kunna ej lemna landet innan de sett midnattssolen i Finmarken. Flera bland dessa fasta turister hafva inköpt bondgårdar, isynnerhet belägna vid laxrika elfvar, andra arrendera för ett tiotal af år fisket i elfvar och insjöar, för hvilket de betala intill 500 Spd. om året, och deltaga beredvilligt i kostnaderna för artificiol fiskodlivg samt för tillsynen ötver insjöfiskerierna. Rättighet till jagt på högfjellen — hvilka såsom bekant är upptaga storre delen at Norges omkring 6000 qvadratmil — är fri för hvar och en, och mängden af ripor och renar som ett par skyttar under loppet at en sommar kunna döda, gränsar till det fabelaktiga. Man har haft exempel på att tvenne engelska turister på 3:ne dagar hafva skjutit 12å 1300 ripor. Klagomål öfver ett sådant skamligt mördande at ungfogeln ha blifvit offentligen framförda, men våra törnämsta naturforskare hafva afvisat dem, emedan mängden af stora vildtfåglar inom landet är så ofantlig, att deras utrotande å ett mindre område inom helt kort tid blir ersatt trån de närbelägna trakterna. Men fredandet under vissa tider bör naturligtvis respekteras; jagt förbudet gäller i allmänhet frän våren till d. 15 Augusti. Mängden af utländingar var i år så stor, att t. ex. oftare 300 passerade den lilla staden Lillehammer, vid norra ändan af Mjösen, för att deritrån börja färden genom Gudbrandsdalen. Alla dessa fremlingar äro i hutvudrouterne: Thelemarken, Romedalen, Valders, Gudbrandsdalen och alla Bergensrouterna, i hög grad till sörfång för oss sjeltva, då vi under sommartiden göra en utflygt. Jag mötte en gång i Valders 14 karrioler, och 1 hvarje sådan var en engelsk dam eller herre; när ett sådant följe ankommer till en skjutsstation, tömmer det på en gång husets förråd af lifsmedel; skall det hafva nattlogis så tyller det alla rum, så att höet i ladan måste tjena till säng för resande norrmän som besöka samma ställe. I Gudbrandsdalen utgingo i sommar. ofta 40 hästar dagligen i skjuts från de enskilda gårdarne, och grannarne måste hjelpa till med alla deras hästar, emedan det på skjutsstationerna sållan hållas mer än 8 å 10 hästar. Engelsmännen förstå törträffligt att inreda sina nattlogis, äfven på den tarfligaste Sester i snöregionen; de medföra nemligen ett litet knyte med luftdynor, hvilka de pusta upp och lägga i en liten hängmatta som de uppfästa under taket. Åtven medföra de hermetiskt inlagda saker; i swterna kunna de endast erhålla mjölk, kaffe, socker, tunnbröd och saltadt kött, men då hvarje engelsman är utrustad med ypperliga fiskredskap och skjutvapen, förser han snart hela huset med fjellripor, orrar, harar, några fånga renar eller fiska toreller, hvilkas godhet i de högst belägna kalla fjellsjöarne örverträffar all annan fisk i verlden. Det är ett vildt, romantiskt naturlif dessa turister föra på de norska högfjellen, 4 eller 5000 fot öfver jorden ofta på gränsen af den eviga snön, hvilken om aftuarne starkt påminner om sin kalla närvaro. De måste vara den ytterliga motsättning emellan öfvercivilisationen i deras eget land, der naturen till den — so mm mm mm MM mm MB AA mk db