Det var en stor lycka för mig att mylords förvaltare lät mig bli qvar på gården, sedan min salig man var död. Det var blott en liten gård, och då den illa hemsöktes af harar och kaniner hade ej särdeles många välmående arrendatorer lust till den. Boningshuset låg i ett hörn af den stora mur som mylord låtit uppföra i flere mils omkrets rundt omkring sin park, endast för att göra räfjägarne ett spratt. Han hade fört ett så vildt och dåligt. lefnadssätt, och det föreföll sådana uppträden på herregården, att ingen dame i hela grefskapet ville sätta sin fot dit, och slutligen vände också herrarne honom ryggen, rätt så lord han än var. Det var då som han uppförde den tio fot höga muren rundt omkring sin park, midt i ett stort jagtlystet grefskap, och mången god jagt hade blifvit förderfvad, och många förbannelser utgötos öfver honom af räfjägarne. Nu var allt detta förbi — det vilda lifvet på herregården, menar jag. Muren stod