med sig ett litet minne af dig. Gif honom den ring jag satto på ditt finger medan du ännu var barn. Thereso försökte helt darrande borttaga ringen från sitt finger; men huru sma! denna finger än ver, hade det varit nödvändigt att skära af den för att komma åt ringen. — Jag kan det ej, mamma, sade hon i nedslagen ton. — Försök ännu en gång. Therese gjorde ett nytt bemödande, men lyckades ej bättre än första gången. — Det är omöjligt, försäkrade hon ånyo. — Då vet jag blott ett medel, sade m:me de La Varenne, och vår granne är så god att han kanhända skall gå in på det. Eftersom vi vilja gifva honom din ring men du ej kan få den från fingret, så gif honom din hand. Hon hade fattat Theråses hand hvilken hon nu lade i Pauls, och under några ögonblick höllo de hvarandra alla tre omfamnade. — Ah! jag kunde väl tro att ni skulle förmå uträtta någonting! utropade Marthe och sprang fram till Evrard. — Nå väl! sade m:me de La Värenne i sin ordning, är fordna tiders Julie död? — Nej, svarade Evrard, hon är blott insomnad, och jag har väckt henne. Derefter tillade ban i det han i ett och samma famntag