Leipzig. — Rådet i Leipzig. —Der Saatmarkt. — Breitenfeld och Lutzen. — Universitetet. — Den sociala rörelsen i Tyskland. — KatedersocialismenDet händer allt att vi litet hvar i våra samhällen kunna klaga öfver allt för mycken patriarkaliskhet från våra myndigheters sida. Så knotas ju högligen i Göteborg öfver att ljudet af elfvaslaget från Domkyrkans torn skall afskära hvarje möjlighet för vandraren att på en restauration erhålla den aftonmåltid, som ljuft hägrar för hans fantasi, medan vid samma timma i åtskilliga stora städer, t. ex. Berlin, just då öppnas näringsställen, de der dittills under dygnet varit slutna. Och lyssnar man uppmärksamt den tid af året, då den stora hufvuddrabbningen står mellan anhängarne af och motståndarne till den fria konkurrensen i fråga om bränvinsförsäljning, törnimmer man en kaskad af witzar regna ned öfver våra stackars 57 tyranners hufvuden. I Berlin är der Magistrat ett bland de ämnen, hvilka oftast ironiskt behandlas från scenen. Nya kupletter diktas alltjemt om denna vördnadsvärda myndighet, och de mot densamma riktade qvickheter mottagas med sådant jubel, att udden vanligen går för den främmande åhöraren alldeles förlorad, emedan den inhemska publikens skrattsalfvor ila skådespelarens uttalanden i förväg. Men näppeligen lär någonstädes en mera faderlig auktoritet finnas äJnder Rath i den goda staden Leipzig. Stannar man, såsom väl hvarje resande det gör, på die Petersbricke, ötverraskad af den syn, som det gamla slottet Pleissenburg erbjuder, der det ligger, ett stycke arkitektur från 1500-talet, inkastadt midt i en modern omgifning, så mötes ens öga snart af en uppmaning från rådet att ej blifva stående, utan fortsätta sin väg vid vite af2 Thaler eller motsvarande fängelsestraff. Förskräckt ilar du bort från detta farliga grannskap, icke utan att kasta en saknadens blick på det åldriga citadellet, som rådet ej unnar dig att se på, då en ny drakonisk Zettel uppenbarar sig. Det är absolut förbjudet att promenera på trottoaren mit umsangsreichen Gegenständen. Nåja, här kan du vara lugn; en gång i lifvet kan det hafva sin nytta med sig att vara mager. Men hvad tänker den digre Leipzigerborgaren på, som marscherar der så gravitetiskt med sin ännu digrare äkta hälft under armen? Har han icke sett att äfven här hotas med 2 Thaler eller motsvarande fängelsestraff, eller är han verkligen nog blygsam att ej räkna sig och det föremål, han för under armen, bland umfangsreichen Gegenstände? Inträder du i Leipzigs nya teatersalong, känner du dig ovilkorligen benägen att stanna och låta din blick öfverfara den smakfulla inredningen i Thalias härv. sköna tempelsal. Men det första ditt öga träffas af, är ett nytt, af der Rath undertecknadt plakat, hvari du uppmanas att ofördröjligen förfoga dig till din plats, och tillika blir du höflichst ersucht att äfven när du kommer dit ej göra dig skyldig till sådana extravaganser, som att stå och gapa på salongens arkitektur, utan beskedligt sätta dig och förbli sittande. Kortligen sagdt, der Rath i Leipzig är den sannskyldige europeiske Dunkaskin: han är öfverallt, förutser allt, och manande, varnande, hotande, befallande står han vid alla tillfällen i gestalten af en förordning vid främlingens sida. Men Vater Rath har ock sina förtjenster. Tukt och ordning håller han bland sina underlydande, sörjer för säkerhet till person och egendom och upprätthåller god gammal sed Om man någon gång först vid elfvatiden on aftonen uppsöker sitt hotel!, förekommer man sig sjelf som en otillbörlig nattsvärmare, så tyst är det för öfrigt på gator och terg, och för att göra likheten med en svensk småstad fullt illusorisk, företrädes vanligen bu:garefrun, hvilken från kalaset färdas hem till sin bo stad, af en piga med brinnande lanterna. Vater Rath är nemligen sparsam och tycker att slika nattsölare, som ännu kl. XI ej gått till kojs, må vara belåtne om hvar femte eller sjette ö