vorkat men hvilka sedan allenast af partihänsyn stämplades såsom riksförderfliga. Första kammaren förkastade ändringsförslaget sedan en enda ledamot — f. d. statsrådet v. Ehrenheim — visat hvartill det skulle leda; men i Andra kammaren, der det antogs till hvilande med 111 röster mot 66, uppstod en liflig diskussion. Förslaget bekämpades af biskop Rundgren och kommerserådet Sjöberg ; men försvarades af hrr Sven Nilsson i Österslöf, Pehr Nilsson i Espö och Hedin. Den sistnämnde hade tre gånger ordet under denna debatt, men dessa hans anföranden äro ur det tryckta protokollet uteslutna. En särskild grupp af lagmotioner framträder vid hvarje riksdag, och af den anledning att ganska många af Andra kammarens ledamöter tillhörande allmogeklassen idka advokatyr. Ofta missförstå de ett lagstadgande, hvilket är ursäktligt; stundom tillämpas ett lagstadgande felaktigt — i begge fallen är det så lätt, tro de, att hjelpa saken medelst en lagförändring. Men lagutskottet har ej undseende med lagförbättringsqvacksalvare, och strypte derföre deras motioner skoningslöst, och Kamrarne gingo tillväga på samma sätt. En af nämnda utskotts ledamöter yttrade rörande dessa förslag: den ene bonden gjorde sitt till att taga lifvet af den andres motion — naturligtvis emedan hvad den ene föreslog i öfverensstämmelse med sitt intresse, passade alldeles icke in i den andres. En mängd motioner i olika riktningar väckas, men ingalunda med någon utsigt att röna framgång, knappast för att väcka uppmärksamhet inom riksdagen utan för helt andra ändamål. Det är derföre som riksdagen öfversvämmas med en massa af förslag utan allt värde och hvilka derföre icke borde till behandling upptagas. (Forts.) zammamm———— ru oeawmeee.