kort afstånd från min egendom. Hon begaf sig hvarje dag till sin väninna fröken Thöröso de La Varenne i det lilla slottet Granges. Man sade att äfven denna väninna var en ung förtjusande flicka, men att hennes helsa blifvit allvarsamt angripen och ingaf de största farhågor. Fröken de Champlieu stannade ända till. aftonen vid sin väninnas sjukbädd och återvände derefter till sina föräldrar. Utan att jag ens visste det hade det blifvit en vana för mig att se henne; jag hade börjat lifligt intressera mig för hennes hjertas känslor. Så fort jag fick se henne på långt håll, började jag oroa mig öfver hennes ansigtsuttryck, och jag blef ledsen eller glad allt eftersom detta syntes mer eller mindre sorgset än dagen förut. Slutligen hade ett slags hemligt förstånd uppstått emellan oss. Hon hade utan tvifvel anat, att jag var underrättad om orsaken till hennes sorg, att jag delade den, och i förbiferten gaf hon mig i ett halft småleende eller i en bedröfvad blick ett slags bulletin rörande sin väninnas tillstånd. Det fanns i allt detta ingenting som liknade kärlekshandel; men kan ni tro det, dessa så enkla händelser hade liksom tagit hela min tillvaro i anspråk, sysselsatte alla mina tankar? Jag intresserade mig för fröken de La Varenne liksom om jag kände henne; jag kände henne dock icke på annat sätt än