David Theodor Löfmark. Du for bort helt nyss att glädje njuta Uti dina barns, din makas famn; Bittra öde! färden gick att sluta Hän vid grafvens lugna, säkra hamn. Härdt var slaget, bitter kändes smärtan För din hulda maka, dina små, Samt för alla dem hvars varma hjertan För ditt väl, din lycka önskat slå. Menskovännen ju gått bort och lemnat Uti sorg och tårar hem och härd, Der som fordom ärlig vandel främjat Ärlig sträfvan, enkel utan flärd. Nu farväl! till himlens ljusa salar Nyss din ande följt Allfaders bud. — Om din flydda lefnad minnet talar: Utan fläck du står inför din Gud! — — ll.