Värmen i Nordamerika måtte ha varit förfärlig denna sommar. Så skrifves det; från Newyork: Vi lefva ej mera, utav framslapa litvet, och vi tillbringa våra dagar med att afundas siskarne. Det är ej längre i salongen, som man i de fasbioabla busen mottager de tå besökande, hvilka infinna sig vid denna tid at året, utan i källaren vid sidan af isskåpet. Sjelf skrifver jag dessa rader i en underjordisk, men för öfrigt komfortabelt inredd lokal, dit jag flyktat för att icke behöfva inaudas en luft, som bränner mina lungor. Broadway, denna stora internationala pulsåder, är öde från kl. 10 f. m. Omnibusarne köra i skridt, för att bästarne icke skola ötveransträngas, fastän de likväl i hvarje ögonblick störta döda omkull, och alla möjliga åtgärder ha vidtagits för att skydda de körande mot eolsträlorne. I nedre delen af staden ha alla affärer afstannat, både principaler och kontorister ha flyktat sin väg; på börsen är det tyst som i grafven, kyrkor och skolor äro stängda, och på kajerna, der annars ett så rörligt lif råder, ser man icke en katt. Man frestas ibland till att tro, att den ofantliga bikupa, som kallas Newyork, plötsligt förvandladts till ett förtrolladt slott i Tusen och en Natt. Denna hetta rasar äfven i Filadelfia, Baltimore, Washington, Cincinnati, Chicago, ja, ända bort i Saint Louis. AE —— — ———