anställda personer. Ått vid unga år ha en lön på 3000 thlr är mycket vanligt för en bankbokhållare, och föreståndaren för en af de enskilta handelsskolorna härstädes utlofvar i sin prospekt att sörskaffa de unga män, hvilka genomgått hans läroanstalt, platser med ända intill 1500 thlr i salär, så fort de absolverat sin utträdesexamen. En mängd studenter ha, lockade härutaf, öfvergitvit studierna för att i stället ingå på bankirkontoren, sålunda utbytande Minervas fana mot Merkurii. Skulle af en eller annan grund avancementet till högre lön gå långsamt har man utvägen att låta förflytta sig till provinserna och då slår det sällan fel att man lyckas. Jag hörde omtalag en 22 års man, som för ett år sedan på detta sätt emigrerat till Posen. I dagarne återvänder han hit såsom chef för ett afdelningskontor, hvilket hans bank ernar upprätta i Berlin, med fast lön af 10,000 thlr och dessutom tantieme. Men saläret utgör ändock det minsta ar dessa unga mäns årsinkomster. De flesta af dem inlåta sig på sjelfständiga fondspekulationer. Jag hörde af en skandinav, som är anställd hos en af Berlins störste bandelsfirmor, att ej blott han utan alla hans 40 kamrater under den förflutna vintern spekulerat i fonder. Min sagesman påstod sig vara den bland dem, som förtjent minst, och likväl hade hans vinst uppgått till 5000 Unr. Man har ej behöft ega några särskilta finansiella insigter för att röna framgång; det har varit tillräckligt att troget följa efter i principalernas kölvatten för att gyllene skördar skulle inhöstas. Tydligt är att den ringa möda, som sålunda behöfver användas för att vid unga år komma i besittning af stora inkomster, ej är till fördel i alla hänseenden. Hvad som är lätt sånget är ock lätt förgånget. Hör man på en af dessa baler, hvarest demimondens damer figurera på premiere, champagnekorkarne flitigt smattra — var öfvertygad att det är die Bankjungen, såsom man ofta kanske ej fullt aktningsfullt benämner dem, hvilka här tagit säte. ——— —-——.2— Ä.Å90—.—— se