liga. Det har blott sordrats att egå en Len grundplåt att skjuta in vid lyckohjulets kringvridning. Kursstegringen har varit allmän, den har sträckt sig till smått som stort, till löst som fast. Husegarne t. ex. hafva blott behöft behålla sina fastigheter för attse dessa på ett par år fördubblade till sitt kapitalvärde. En följd af kapitalets tillväxt har naturligtvis blifvit att räntefoten sjunkit och denna utgör nu knappast 4 2 i medeltal. Preussiska statspapper till denna räntesats noteras till 103 m2 ). Det är tydligt att kapitalisterna, hvilka hittills varit vana vid en betydligt lägre afkomst å sitt kapital, af all makt sträfva att genom nya industriella företag åstadkomma en sådan. Häraf ett lif i affärsverlden, en företagsamhet, som ej kan annat än blifva till förmån för det stora hela. Från Berlin utgå till större delen dessa planer till anläggningar af skeppsvarf, maskinfabriker, upptagande af grufvor m. m., hvilka snart skola gifva åt Tysklands industri och handel en förökad lyftning. Men dessa industripapper, eom sålunda i mängd framläggas på börsen, tilltala ej alla. Svårigheten att bedöma deras verkliga värde är stor, emedan spekulanten vanligen sakpar den speciella tekniska insigt, hvilken för sådant ändamål beböfdes. De äro dessutom underkastade pristall. Vid den jemförelsevis obetydliga marknad, som de vanligen ega, kan realisationen redan af smärre poster framkalla ett sådant, om ens någon försäljning alls blir möjlig. Häraf låter det förklara sig att Berlinerbörsen, oaktadt det betydliga belopp af effekter den redan eger, ifrigt ser sig om efter främmande fonder, hvilka kunde erbjuda en på samma gång säker och fördelaktig kapitalplacering; och man vore derföre frestad att hemställa till de svenska finansierer, hv:lka i detta afseende hafva något att säga, om ej skäl kunde vara att nu söka så våra statspapper införda på Berling börs. F. n. eger endast ett sådant, obligationerna å svenska statens lotterilån, kurs derstädes. Det är blott att beklaga att introduktionen af det första skandinaviska papper, som skulle införas på Berlinermarknaden, misslyckades. Jag menar aktierna i danska landemannabanken. De emitterades här till kurs 110 och de noteras nu blott 98 07. Anledningen till detta pappers brist på framgäng vilja härvarande finansierer tillskrifva den praktiske bankman, som i Köpenhamn hade saken om hand. Han lär ej förstått mysterierna vid en modern hauss e och derigenom motverkat det härvarande konsortiets bemödanden. Det är väl sannt att penningeställningen i vårt eget land för ögonblicket är sådan att vi ej tyckss behöfva främmande bjelp för att fylla våra finansiella behof. Men det är just vid ett sådant sakernas läge, medan man sjelf kan kommendera vilkoren och ingen nöd tränger, som tidpunkten för operationens företagande torde vara inne. Kunna vi erbjuda statspapper till 4 2 4 böra de med villighet till pari mottagas af närv. börs. Vinsten för vårt eget land, som säkerligen kan till mer än 5 4 förränta sitt kapital uti industriföretag, hvilkas rentabilitet allmänt inses, ligger i öppen dag. Man spekulerar här temmeligen allmänt i fonder; äfven personer, hvilka i vårt land skulle vända sig till sparbanken såsom den naturliga förvariogsplatsen för deras besparingar, föredraga att med ansträngande af sina små politiska och finansiella insigter söka åt dem en fördelaktig placering i statseller jernvägspapper. Jag var hos en bland Berlins främsta bankirer nyligen vittne till en transaktion af denna art, som föreföll mig rätt rolig. In trädde nemligen en äldre fru, medförande 500 thlr, frukten troligen af mångåriga besparingar, hvilka bon önskade få placerade i säkra värdepapper. Men i hvilka? -Jernvägsobligationer, föreslog den unge commig, som sått i uppdrag att vara hennes finansielle rådgifvare. Jernvägspapper — gonmälte matronan — Gott bevahre, på jeravägarne tilldraga sig tå många olyckor nu för tiden. Nå, österrikiska statspapper då, de gifva fullt 5 00. vågade bankmannen föreslå. För ingen del — i österrike gifves det så många nationaliteter. Kanhända ni töredrager ryska värdepapper, repeterade commisen. Ach Gott, i Ryssland finnes ju alls ingen frihet, replikerade den politiserande frun tvärsäkert. På detta sätt fortsattes den finansiella öfverläggningen en lång stund. Alla möjliga kombinationer försöktes och det unga biträdet var till hälften bragt i förtviflan. Slutet blef emellertid att den qvinlige spekulanten fastnade för de ryska statspapperen. dertill söranledd af den oerhörda vältalighet commisen på denna punkt utvecklade. Jag misstänker att denna vältalighet åter till stor del hade sin grund deri att, efter hvad jag eger mig bekant, dessa papper vore emitterade genom det bankirhus, vid hvilket den unge mannen är anställd. Något som utan tvifvel bidrager till att sporra och väcka den allmänna lusten för att deltaga i fondspekulationen, är att åtskilliga barkirer i sina fönster exponera en mångfald af dessa olikfärgade, brokiga obligationer, hvilka redan -genom sitt yttre utseende reia ögat. Troligen kommer snart en förlofvad berlinare att hysa större fruktan för att vid sin trolofvades sida valkas ett bankirfönster än ett fönster, i hvilket fruntimmerstoilettens underverk finnas utbredda. Tv den tidpunkt,