På grund häraf kämpa oppositionens kandidater vid hvarje enskildt val med otörtruten energi, och det förtjenar erkännande, att de ej förlora modet. Det är svårt att säga, hvem som under dessa valstrider går fräckast till väga, om regeringen eller oppositionen går längst i afseende på bestickningar, skrämskott och rått våld. De utföra båda otroliga saker i alla riktningar. Men alldenstund regeringen utöfvar större inflytande och förfogar öfver större penningetillgångar, kunde hon från början vinna öfver sin motståndare. Då oppositionens agenter en vacker Söndags förmiddag spenderade ett fat kylslaget vin, infunno sig regeringens agenter med två eller tre fat af en finare qvalitet. Och så som det gick med vinet, så gick det i alla andra hänseenden; äfven i afseende på prygel, mutor, löften och andra valmedel af samma slag kunde regeringen ständigt täfla med sin motståndare. Det saknas egentligen blott en sak, för att allt skulle kunna vara fullständigt, neml. att äfven fruntimren hade valrätt. Vore detta fallet, skulle här under valperioden vara ett sådant förfärligt oväsen, att lustresande helt säkert skulle strömma till Ungern från alla jordens länder för att se på skojet. Den stackars bonden, som nu i många veckor druckit sig rusig och låtit sig genompryglas för det dyra fäderneslandets skull, har fått den galenskapen i sitt hufvud, att denna valperiod är den enda som duger, den bästa af alla. Den tillförsäkrar honom ju det billigaste Söndagsnöje, som han kan vänta att få, och skaffar bonom dessutom många silfverriksdalrar till på köpet. Skada blott att han ofta håller till godo med oppositionens vin och sticker dess silfverriksdalrar i fickan, för att derefter rösta på regeringens kandidater, eller vice versa. Förr var han mera samvetsgrann i denna punkt och infriade på valdagen ärligt det ord, som han pantsatt på krogen. Men sedan kulturens ström nått den ungerske bonden, betraktar han emellertid saken från författningens ståndpunkt och känner sig icke synnerligt bunden vid sitt ord, utan bryter det med samma sinneslugn, hvarmed han slår sönder kruset, då han tömt det i botten. Der hemlig omröstning jemväl är införd, blir det honom i hög grad lättare att gå ifrån sitt ord, och endast af den anledning bestämmer valbestyrelsen sig mycket sällan för val med röstsedlar. Denna valmetod förbjuder sig för öfrigt ofta sjelf, emedan det finnes många valmän, som hvarken kunna läsa eller skrifva; dock har man, då det syntes ändamålsenligt, sökt afhjelpa det genom att låta röstsedlarne aflösas af surrogater af mycket handgriplig natur, t. ex. trästockar, som hedens icke skrifkunnige son kastar i ett hål till höger eller i ett hål till venster. Bland landtbefolkningen finnes det likväl tyvärr många ättlingar af forna adelsslägter, hvilka icke kunna skilja mellan högern och venstern och derför kasta stocken i orätt hål. Härigenom uppstår en obehaglig förvirring i valhandlingen, följaktligen atven i det stefaniska rikets författning och framtid. Det var derför riktigt försatt ningsenligt och förtjenstsullt, om man i enskilta kretsar kunde sätta eld på vallokalen jemte de afgifna röststockarne. Sådant har också skett och ännu många andra saker, hvilka afgifva ett talande vittnesbörd om de stridande partiernas qvickhet och humor, fattningsgåfva och sinnesnärvaro. Resultatet förblir dock det, att der sammanträder en mera tolerant och, det hoppas vi, äfven bättre riksdag än den förra. Med tiden skola hålen i valmännens hutvuden gro ihop, det druckna vinet skall ersättas med ett nytt, och sorgen öfver de till bestickning utkastade millionerna bli öfvervunnen i likbet med andra sorger. Om blott ministören har förstånd att väl begagna sin seger, skulle landet icke behöfva harma sig allttör starkt öfver valksrnevalen; ty fastän liknande händelser redan ofta timat i Ungern, kan man likväl icke förneka detsamma det erkännandet, att det mer än något annat land på Europas fastland fastbållit vid sin gamla författning och derigenom uppnått, hvad ett sådant land som Ungern var i stånd att uppnå. Ta ARA TT Hh 2 56