ver det oefterrättliga sätt, hvarpå dennå trafik af ångslupsbolaget stundom underhåälles, har äfven i år, och snarare mera högljudt än någonsin, låtit förnimma sig. Det är egentligen om Söndagarne, som de öfverklagade anordningarne äro mest kännbara och det händer icke sällan då, att man, vid tiden för hemfärdens anträdande, å de olika anläggningsplatserna finner samlade stora menniskohopar, hvilka måste underkasta sig obehaget att oftast i timtal vänta förgäfves på ångslup och, när slutligen en sådan visar sig, till allmän harm för de väntande få se dem stryka förbi med en — ej sällan i hånfulla ordalag afgilven — förklaring, att utrymmet ej medgifver några flera passagerares ombordtagande. Att allmänheten ej längre med tystnad kan finna sig i en dylik bebandliog från ångslupsbolagets sida är helt naturligt och det torde ej vara mera än en billig fordran om man begär att ändring i detta förhållande oförtöfvadt måtte vidtagas. Då bolaget på visst sätt kan anses uteslutande förfoga öfver ångslupstrafiken, är det väl också i sin ordning att en gång uppgjorda tidtabeller följas, och om möjligen materielen ej medgifver, att, då trafiken är öfvermåttan stor, noggrannhet härvidlag iakttages, så torde väl ångslupsbolaget få finna sig uti att på tillfyllestgörande sätt öka sina krafter i detta hänseende. Vår afsigt härmed är endast att genom eu foglig uppmaning söka åstadkomma en förändring till ott bättre i nu påpekade förhållande, ötvertygade som vi äro att vederbörande, utan att vi behöfva anlita det förråd af beklagliga fakta som stå oss till buds, skall göra hvad möjligt är, för att motsvara allmächetens billiga fordringar. Från Stockholm skrifves till Red. af en korrespondent under d. 7 d:s: Underrättelsen om grefve Scheel-Plessens afgång från sin post som dansk minister i Stockholm har nu, som bekant, vunnit fullständig bekräftelse och hr grefven, som sökt befrielse från sin ansvarsfulla befattning mindre med anledning af uppnådd hög ålder än deraf att hans syn betänkligt försvagats, afreste, såsom i tidningarne omtalats, i Fredags från Stockholm. Den stora mängd personer af olika samhällsklasser, som samlat sig vid bangården att närvara vid afresan, och den uppriktiga saknad, man såg afspeglad i allas blickar, vittnade bäst om hur mycken tillgifvenhet hr grefven och hans grefvinna här förvärfvat sig. Det sades först att de ämnade återkomma och passera vintern i hufvudstaden, men efter hvad nu berättas lärer det icke blifva händelsen utan större delen af grefve Plessens bohag kommer att på en för ändamålet enkom förhyrd ångbåt afsändas direkte från Stockholm till Neustadt. Konungen och prins Oscar voro vid afskedet representerade af kammarherre Schildt och hofmarskalken Flach; prins August hade sjelf infunnit sig. Prins August syntes vara fullkomligt frisk och icke lida något men af den åkomma i benet, som under loppet af vintern hemsökte honom. Som ett ytterligare bevis härpå kan anföras att prinsen som lärer hafva konstruerat en ny sorts ambulansvagn, deltog mesta delen till fots i den nyss afslutade fältmanövern. Och dessa fälttjenstöfningar voro, efter allt hvad man hört, ganska ansträngande synnerligast som väderleken ingalunda var den mest gynsamma, då regnet emellanåt strömmade ned som ett riktigt skyfall. Den franska militärattachn hr Bourelly som, i prins Oscars svit, hela tiden öfvervar öfningarne, fick tillfälle att se svenska armen ätvensom beväringen både kunna manövrera och uthärda fältlifvets strapager på ett sätt, som han lärer mycket lofordat. Den nyss nämnda ambulansvagn, som prima August efter samråd med läkare konstruerat, erättas hafva väl stått sitt prof och befunnits praktiskt ändamålsenlig. H. M. Konungen. hvars helsotillstånd naturligtvis icke medgaf hans närvaro vid truppernas operationer, lät vid utmarschen en bataljon af gardesregementena defilera för sig vid Ulriksdal, då H. M:t första gången på lång tid visade sig klädd i uniform. En del af truppstyrkan ställde äfven på ätervägen sin marsch förbi Ulriksdal. Angående H. M:ts befinnande har det berättats de sista dagarne att läkarne, som funnit att H. M:s helsotillstånd i allmänhet förbättrats, ehuru följderna af den envisa magkatarrh som hemsökt H. M:t, ej kunnat såsom önskligt varit öfvervinnas, numera hysa den åsigten att en badoch brunnsresa kan och bör företagas för att påskynda den hittills nog långsamt fortskridande konvalescensen. Skulle läkarne bestämdt tillstyrka en sådan åtgärd — man vill veta att som i går en öfverläggning i detta afseende egt rum på Ulriksdal fastän vi ej känna utgången — förmodas det att H. M:t i slutet af denua månad anträder en resa till någon af badorterna i Tyskland, sannolikt Aachen, hvars helsokälla anses vara lämpligast att anlita för stärkande af krafterna hos den höga patienten. Blir resan beslutad — om till sjös eller lands beror väl hufvudsakligen på hvad läkarne förorda — kommer den, som nyss nämndes, ejgatt anträdas förrän mot slutet af denna månad, den 20 eller 24, då prins Oscar återkommit från sin resa till Norge. II. K. Höghet har, såsom kändt är, i dessa dagar gjort ett besök på Gotland hos prinsessan Eugenie och återförväntas derifrån i morgon. Om Fredag, d. 12 d:s, afreser, såsom det berättas, II. K. Höghet med ordinarie snälltåget till Kristiania. Då H. M:t konungen vistas på Ulriksdal och prins August på Haga, kommer; således under den närmaste tiden ingen af det Kungl. husets medlemmar att befinna sig i hufvudstaden. De at herrar statsråd, som haft någon tids ledighet från sina befattningar; återväntas hit i dag och i morgon. H. exc. justitiestatsministern har följt sin Ffamilj till Pyrmont och hr civilministern, som senaste dagarne uppehållit sig i Köpenhamn under det vationalekonomiska mötet derstades, lärer funnit sig väl af Marienbads helsovatten; hr krigsministern har begagnat en brunnskur i Carlsbad. Hela statsrådet blir således i morgon åter församladt här. Det förmodas att först omkring den 20 d:s de hrr statsråd, som hittills ej åtojutit ledighet skola få en tids otium. Bland de ärenden, som, medan samtliga ledamöterna i konseljen nu äro tillsammans man förmodar komma under öfverläggning, är tillsättandet af en plats i högsta domstolen efter justitierådet Dreijer, hvars lifstid, såsom bekant är, alltför tidigt förkortades i följd at en häftig maginflammation. Det säges att hr statsrädet Berg ej ogerna skulle se om han, utan att vålla för mycket bryderi genom