om alla Paris märkvärdigheter, om epektakler, om fester och baler på hvilka han utmärkt sig. Han talade om mod och toaletter samt tycktes ega en sådan förmåga att bedöma allt hvad som hörde till fruntimmersparyren, att Marguerite började blygas öfver sin lilla kattunsklädning med röda blommor på och det gröna band som sammanböll hennes vackra lockar. Hvad honom beträffar fästade han ingen uppmärksamhet vid den ledsnad han förorsakade henne, och m:me Yolande tycktes ingalunda finva sin sonson så flärdfull och lättsinnig som Marguerite fann honom. Den gamla damen smålog då hon lyssnade till hans historier ur stora verlden, liksom om hon kännt nöje af att erinra sig den tid då hon sjelf spelade on roll der. Man serverade middagen. M. de Puppercå fann allt högst medelmåttigt, till och med de pastejer som Marguerite förstod att tillaga utmärkt väl, och som annars alla de gäster som kommo till slottet brukade berömma. Han föraktade alldeles det hembryggda äpplevinet, som var deliciöst, och generade sig alldeles icke för att begära Champagne som hans farmor lät servera honom och som han förklarade vara mycket dåligt, ehuru han drack mer deraf än han behöfde för att bli yr i hufvudet.