stiska i saken, skrifver en korresp. derifrän, är, att man redan fullständigt uppgifvit hoppet om att kunna åvägabrlnga en förlikning mellan arbetsgifvare och arbetare. Något annat återstår icke för arbetsgifvarne än att bilda ett krigsråd, i hvilket man koncentrarar och stärker medlen till motstånd. De två härarne det e. k. kapitalet och det s. k. arbetet — stå redan gentemot hvarandra. Man beräknar ännu blott vigten af den tryckning, som man är i stånd att utöfva. Arbetsgifvarne räkna på hungrens fasor. Då man söker att komma till klarhet om, hvar det upphetsande och förbittrande elementet bör sökas, gör man en underlig iakttagelse. Det är qvinnorna, som hetsa arbetarne till krig på lif och död. Maskinoch grufarbetarnes hustrur hade hittills funnit sig nöjda med sina chignoner, sidenband och mahagnykommoder, hvari de sågo en tillräcklig andel af denna verldens goda, ja, de yfdes tillochmed derför att de kände sig intaga en aristokratisk ställning. De sade till sina män: Vi ha vackra möbler, vi ha ingen skuld, och våra barn ha hela skor på fötterna: j fån derför akta er väl föratt göra gemensam sak med de surrande srickaregesällerna och de försupna timmermännen. På detta sätt lade hustrurna band på sina män och höllo dem i en karantän, som skyddade dem emot smittan. Nu deremot har det blifvit ett annat ljud i skällan; utan att man hade den ringaste aning derom och utan att någon är i stånd till att förklara det, har den revolutionära stormanden smugit sig in hos fruntimren. Nu har deras täcka hem blifvit ett pesthål, deras vackra, glänsande möbler ett uselt kram; det bästa är ej längre godt nog för dem, och deras män äro några krukor, om de icke kunna omgifva dem med glans, göra dem till de första i samfundet. Det finnes några hvardagspolitici, som koppas, att ett tillfälle skall snart erbjuda sig till att med våld nedslå arbetarerörelsen. De vänta på lättsinniga uppror, som kunna qväfvas med vapen, och de tro, att då blod väl flutit samt fängelserna öppnat sina portar, skola massorna med lätthet kunna hållas i tygeln. Denna beräkning hvilar på armön. Men armn — folket i vapen, såsom den uttröskade frasen lyder — består just af de elementer, som den socialistiska upprorsdjefvulen satt i eld och lågor med sin svafvelpust. Den tyska bären drefs år 1870 fram af en gemensam anda, den var ett arf, hvaraf man till sista stunden kunde begagna sig; men man har nu användt arfvet, och de moraliska förråden äro upprymda. Frågan är, huruvida armn ännu i denna stund sammanhålles och genomtränges af en gemensam anda, om armåns onhet kan bevaras midt under den religiösa och sociala splittringen. Endast framtiden kan besvara denna fråga, endast verkligheten skall kunna lära oss, huruvida de erkännanden, med hvilka man oförvarandes framkom under diskussionen om den militära strafflagen, endast afslöjat fel på ytan eller en kräftskada, som ätit sig djupt in i den gamla militärorganisationen. Under det vår hederlige borgersman Europa sålunda känner värk i regionen Tyskland, njuter han i närv. stund hela måttet af sin lugna välmäga i regionen England — ty Alabamarrågan skall ju nu vara undanstökad. Times innehåller sålunda en artikel, hvilken formligen doftar af belåtenhet med denna jordens goda. Vi genomgå en tidpunkt af riklig välmåga, skrifves det. Handelsdepartementets baltårsberättelse visar att beloppet af inoch utförda varor fortfarande stiger utan like. Clearing-house-affären för halfåret är större än någonsin förut. Trafikinkomsterna på jernvägarne växa med hvarje vecka. Jernvägsaktierna ha under någon tid stadigt stigit. Aktierna i affärsbolagen ha visat en liknande rörelse. Statens inkomster under sista qvartalet öfverstiga mad mer än en million inkomsterna under samma tid förlidet år. Tullinkomsterna ha varit 4,944,000 p. st., eller 213.000 pund mera än under samma qvartal 1871. Vi känna ingen undantagsomständighet, som kan ha förorsakat detta, utan tyckes det endast förskrifva sig från handelns utveckling. Det är således under lyckliga omständigheter, Frankrike vill skaffa sig utvägar att göra upp sina affärer med Tyskland. Och enligt all sannolikhet skall utrikesministern Remusats uttalade förhoppning till nationalförsamlingen, att den sista återstoden at krigsskadeersättningen skall vara betald i början af 1874, så att det franska territoriet kan då bli fullständigt utrymdt, förverkligas. Efter hvad ett af gårdagens telegram anförde, har nationalförsamlingens utskott för granskning af det fransk-tyska fördraget nästan enhälligt antagit detsamma, så att det skall redan i dag komma under behandling il nationalförsamlingen, hvilken naturligtvis skall i äfvenledes antaga det. För öfrigt skrifves från Frankrike, att spänningen mellan Thiers och högern alltjemt fortfar. Marskalk Mac Mahon skall verkligen efter lång tvekan ha gått in på att, om presidenten vill afgå på grund af ett oppositionelt votum i församlingen, intaga hans plats. Då detta väl ordnats, skrifver en korresp., har högern för första gången börjat handla enigt och intaga den parlamentariska hållning, cam A. am da från härian iakttanit dan ho