tyska occupationstruppernas successiva minskning antydes vara löst. Från Frankrike skrifves, att Thiers hoppas kunna om några dagar förelägga underhandlingarnes slutresultat för nationalförsamlingen. Inom nationalförsamlingen råder i anledning af de sinansiela förslagen stort virrvarr. Man anser det nu för nästan säkert, att Thiers skall fullständigt genomdrifva sina protektionistiska planer. Utskottets nya betänkande om råämnesbeskattningen bar utdelats. Det förkastar återigen denna tull. Men Thiers envisas alltjemt och vill ha den. ÅLe Temps säger: Församlingens frihet är förlamad genom illa dolda konststycken, genom verkningarne af en ny politisk kris, genom partirivaliteterna hvilka denna schism gjort större än någonsin, genom fruktan att skada de underhandlingar som inledts för territoriets befriande. Hr Thiers är besluten att på skattelagarnes väg återföra Frankrike till det kommersiela skyddet, han använder härför alla sina politiska hjelpkällor och begagnar sig tillochmed af vår fosterlandskärleks skrupler. Hertigen af Broglie har i ett offentliggjordt bref å högerns vägnar förklarat det vara falskt, att högern velat förmå Thiers att arbeta för monarkiens restauration. Man har endest önskat, att ban skulle ställa sig i spetson för de olika politiska partierna, för att utan alla bitankar bjuda radikalismen spetsen. Man hade ansett detta steg så mycket nödvändigare, som det varit af behofvet att för såväl Tysklands som för det förestående länets skull erbjuda garantier för att icke det parti måtte komma till rodret, som vill krig 2 outrance. Broglie slutar med den försäkran, att högern ej förklarat Thiers krig, dock skulle de konservativa principerna kunnna förr eller senare kräfva understöd af alla sina försvarare; då skulle de uppfylla sin pligt till slut, ty förutom den konservativa politiken gifves det endast smälek, ruiner, anarki, bankrutt och förnyelse af eröfringskriget. Det säges från Rom, att, i fråga om preussiske fältbiskopens afsättning, påfven icke kan tillerkänna en stat den rätt hvarpå Preussen gör anspråk, eller uppmuntra de missbruk, som äro för kyrkan tillintetgörande.