den som upptäcker mördaren, kade han i kall hård ton till Maria. — IIon slog med handen i luften liksom för att slå bort detta fräcka narri. Han gick fram till henne. — En kyss, Maria, innan jag reser. Och i trots af hennes motstånd, hennes fruktan för att bli omfamnad af en person som blifvit en så grof brottsling, tog mr Yorke, tack vare sin styrka, henne i sina armar och kysste henne passioneradt. Han lemnade huset i skymningen för att bli cn flykting fpå denna jorden, såsom Maria fullt och fast trodde. Hon föll tillbaka på en stol sedan hon från ett fönster bevittnat äffärden. Hennes styrka var försvunnen au. Miss Hardisty och Henry skyndade till henne. — Hon är borta för alltid, mumlade hon. Jag ber er nu låta denna rysliga sik sjunka i glömska. Honry, du är blott en gosse. Är du säker på dig sjelf? — Mario, om jag ej vore säker på mig skulle jag aldrig ha företagit mig att rädda honom, hviskade gossen. Hellre än att förråda Yorke, skulle jag säga stt jag begått mordet sjelf. För din och barnens skull endast. XVI. Mrs Vorkes afsigt att ofördröjligen lemna Alnvick för att resa till Saxonbury gick ej i fullbordan, ty innan den hann utföras fick bon ett anfall af hjernfeber. Olivia Hardisty tillät ingen inträda i sjukrummet, utom läkarne och Finch, emedan hon fruktade att den febersjuka under yrseln kunde yttra något komprometterande. — Hon tyckes ständigt blanda mr Janson och husbonden tillsammans, sade Finch, liksom om de ständigt skulle ha något obytt med hvurandra. Det är besynnerligt att sådana fantasier kunna upptaga henne. — Det är alldeles icke besynnerligt i betraktande af omständigheterna, svarade miss Hardisty lugut. Den stac