— 7 — någon grund till hopp eller ej. Inom italienska parlamentet sörestår inlemnandet af ett lagförslag om upphäfvandet af de religiösa korporationerna i Rom. I anledning häraf innehåller det påfliga organet SUsservatore Romano en skrifvelse från påfven till kardinal Antonelli, hvari den förre säger, att detta upphäfvande skadar kyrkans intressen och är ett attentat mot hela den katolska verldens internationala rätt. Påfven talar om de Lusurpationer, som fortfarande ega rum mot påflig myadighet, moralitet och lagskipning, och tillägger: Vi skulle kunna bespara oss smärtan att närvara vid detta skådespel, om vi velat söka en tillflyktsort i främmande land. Men om skäl at stort religiöst intresse tillrådde oss att för ögonblicket qvarvara vid vårt säte, så skedde dette, för att verlden måtte ötfvertygas om den lott, som förbebållits kyrkan och påfven genom en ändring i sakernas ställning, hvilken skapats genom Guds skickelsePåfven säger vidare, att han, fastän fri, likväl icke är oberoende; han visar, att konflikter mellan båda statsmakterna äro oundvikliga. Han säger det vara nödvändigt, att hans domslut äro fria; detta ligger i de katolska samvetenas intresse. Han förstår ej. huru man på fullt allvar kan tala om en försoning mellan päfredömet och den italienska regeriogen. Päfvedomet kan ej böja sig för usurpatorerna af dess rättigheter. Garantierna äro illusoriska. Päfven atslutar sin skritvelse med att uppdraga åt Antonelli att underrätta de hos den hel. stolen accrediterade representanterna för de främmande makterna om denna sakernas ställning samt reklamera och protestera mot de attentat, som hota påfvedömet och katolicismen. IIan tillägger följande, hvilket gentemot yttrandena i Bismarcks organ äro på visst sätt betecknande: Regeringarne kunna icke glömma, att den pifliga tronen, långt ifrån att vara ett binder för Europas fred och välgång eller för Italiens storhot och oberoende, städse varit ett band mellan folken och furstarne, en medelpunkt för endrägten och freden och i hänsyn till Italien att den uigjort dess sanna storhet, skyddat för dess oberoende, dess sribets ständiga försvar och skyddsvärn. Den italienska regeringens organer hafva naturligtvis tagit till ordet emot påfvens angifvelser. Opinione säger, att staten icke vill undertrycka de andliga korporationerna, utan blott upphäfva dem i deras egenskap at civil person, i det staten icke mera erkänner dem såsom statens myndighet underkastade moraliska korporationer. Men detta vill icke säga, att påfven skall beröfvas denna milis. Italien gör, hvad de andra fria staterna, Belgien inbegripet, göra. IIvad angår frågan om korporationernas egendom, har regeringen redan afgifvit en vigtig förklaring, i hvilken hon tillbakavisar tanken att till denna egendom intaga den fiskaliska ståndpunkten. Rörande konflikten mellan de båda makterna, den andliga och den verldsliga, visar Opinione, att liknande förvecklingar ega rum i alla stater — på grund af syllabus. Och i afseende på de af Italien till påfvestolen lemnade garantier respekteras de med full lojalitet, -Spenersche Zeit. i Berlin vill från mycket god källa veta, att påfven skall redan år 1870 hafva undertecknat en bulla, gecom hvilken ban för sitt dödsfall, med kringgående st alla hittills öfliga och föreskrifisenliga sormaliteter bestämmer, att valet af bans efterföljaro skall utföras priesento cadavere af de i Rom tillstädesvarande kardinalerna. I så fall skulle jesuiterna vara säkra om eeger, men det är äfven sannolikt, att man från alla håll skulle bestrida giltigheten af ett så ocanoniekt val. Ifrån Rom meddelas följande egendomliga notis: De bekanta blecklådorna med södoämnen, som man annars brukade om dagarne föra in i Vaticanen, inforslas nu om nätterna elier mycket tidigt på morgnarne. Lådorna eller kistorna äro nu större ech tyngre än förr och bevakas på det omsorgsfullasie. Den qvanti tet af munförråder, som sålunda ioföres i Vaticanen, är alldeles utomordentlig. De underjordiska hvaltven och källrarne äro fullproppade med konserver och lussmedel af alla slag, hvilka komma till största delen srån Frankrike och Belgien. Vaticanen har blifvit ett slags fästning. Qvarter hålles der i beredskap. — Allt detta är väl törberedelser till det enligt naturens ordning snart inträffande påfvevalet. . Inom handelsverlden i Italien visa sig tecken till oväder, framkallade af den stora frihet man tillstädjer bolag i utgifvande af pappersmynt utan betäckande metallisk valuta.