— ————.——————————————— — Utom min husbonde, ämnade jag säga. Han var vartsjuk på honom i fordna dagar, och jag tror — åtninstone har jag ett par gånger på senare tiden undrat om han ej är svartsjuk ännu. Hans lynne har blifvit allleles förändradt sedan vi kommo hit, och jag vet ej hvad som skulle kunna vara orsaken dertill annars. — Bevars väl! utbrast miss Hardisty; mrs Yorke can väl icke gifva anledning — 9 — Visst icke, skyndade Finch att afbryta, hon kan j gifva anledniog till det ej heller till något annat som cke öfverensstämmer med det rätta. Jag vill dermed cko säga att hon gjorde rätt i att uppmuntra både Janson och mr Yorke i fordna dagar, såsom jag verkligen tror utt hon gjorde, och låta hvar och en af dem tänka att hon skulle gifta sig med honom; men så göra unga daner för att visa sin makt och hennes hufvud var upp och nerpärändt af hennes skönhet. Men alla sådana der kontor öfvergåfvos af henne då hon gifte sig; och en bättre hustru har ingen haft än mr Yorke. Och om husbonden verkligen har fått svartsjuka griller i hufvudet, böra de jagas bort. Mr Janson kom hit för att vårda unge Leonard, ej för någonting annat. — Ha de någonsin träffats efter mrs Yorkes giftermål förr än nu då de träffados bär? frågado Olivia Hardisty. — Aldrig. Jag frågade min matmor en gång — jag tor att hon varit gift omkring två år då — om hon visste hvar mr Janson var; men hon hade ingen aning lerom. Jag tycker ej mycket om det här stället, tillade binch betänksamt. Det skall bli riktigt roligt då vi en sång få resa tillbaka hem. — Nu tycks det knappt värdt att omtala för dig lo nyheter som mr Janson meddelade mig, anmärkte Maria Lill sin man då de lemnats allena. Död i stället för — det är förfärligt! — Det är rysligt nog, svarade mr Yorke. — Han ämnade gifta sig, fortfor hon. Men natur