tven, att teologi, kyrkobistorien och hebreiska — som fackämnen borde utslutas. — Prof. Odhner taade för inskränkning af åtskilliga ämnen, såsom naurvetenskap, dogmatik och kyrkohistoria. — Mot a talare uppträdde först lekt. Billing, hvilken ig teologisk bildning högst nödvändig, åberopande vlstadgans 1 5, kunde han ej finna någon grund till att borttaga det vetenskapliga studiet af teologien. Lekt. Ahlin begärde nu ordet, hvilket han länge behöll och kraftigt brukade: Kyrkan — sade han den gamla modren och herrskarinnan får ei länme stadna qvar i det hus hon byggt — de barn hon sjelf uppammat drifva henne ut! Ve, om man kommit derhän att teologiska vetenskapen till sitt bemrepp blott är nonsens! (Lektoraterna i teologi — menade väl talaren — skulle då dunsta bort). Teologisk vetenskap är det förnämsta och vettigaste af alla studier. Latin skulle läsas i 1 klassen, o.s.v. Tal. yrkade för öfrigt att intet ämne skulle borttaas. — Docent Gustrin ansåg någon inskränkning ej vara af nöden; betonade dessutom vigten af dogmatiska .studier i protestantiska länder. — Lekt. Blomstrand talade mycket och länge. — För lekt. Engstrand syntes det dogmatiska studiet nödvändigt, på det att ynglingen i skolan må vinna formel skicklighet att värja sig mot de rationalistiska angrepp, som han framdeles kan blifva utsatt för. Den teologiska vetenskapen ansågs äfven af tal. såsom nödvändig för allmän medbörgerlig bildning. — Rekt. IWohlin tog äfven mycket illa vid sig att man vågat föreslå teol. studiets uteslutning. Hade den högsta kunskapen — teologien — blifvit behand.ad i öfverensstämmelse med dess syfte och ändamål, så skulle aldrig förslag om dess undanträngande här blifvit väckt. Hr rekt. slutade sitt tal med fromma önskningar. — Prof. Odhner fann sig föranlåten att — innan diskussionen om frågan afslutades — lugna hrr Billing, Ahlin och Wohlin med den förklaring, att diskussionen ej visat någon tendens att angripa kyrkan. — Diskussionen afsslutades nu kl. 3 e. m. och mötet beslöt att låta äfven denna fråga bero vid diskussionen, hvarefter mötet upplöstes. På eftermiddagen kl. 5 samlades de flesta deltagarne ånyo; pedagogiska sektionen konstituerades med prof. Borelius till ordf. — Lång tid upptogs till bevis för och vederläggning af den vetenskapliga pedagogikens tillvaro. Man tycktes ej blifva ense i frågan om icke någon insigt i den vetenskapliga pedagogiken borde fordras af den blifvande läraren. Meningsstriden i denna fråga var mycket liflig, men afgjordes snart till deras fördel, hvilka försvarade åsigten om den vetenskapliga pedagogikens existens och utbildning. Sådane i frågan invigde män, såsom lekt. Olbers, docent Gustrin och rekt. Törnebladh voro värdiga motståndare till pedagogen Bliomstrand. Denne sistnämnde ville ej medgifva möjligheten af den vetenskapliga pedagogikens tillvaro; vidare tilllämpade hr lektorn historien om Columbus och ägget på den vetensk. pedag.; konsten att uppfostra hundar var en vetenskap af lika stort värde som den pedagogiska. Till sist sväfvade lektorn så ut i digressioner, att ordf. — troligtvis af fruktan att slutligen sjelf blitva förvillad — tvärt afbröt pedagogens svada med en anmärkning, som denne dock ej tycktes sentera; ordf. påstod neml. att för pedagogen lomstrand tycktes vetenskap och erfarenhet vara tvenne motsatta saker, då likväl, som man vet, man kommer till vetenskap genom att bringa erfarenhetens rön i system. — Mötet afslutades kl. 7 e. m. Idag kl. 12 f. m. sammanträdde deltagarne till allmänt möte å Akad. Föreningens festsal. Sedan sekreteraren uppläst protokollet, tillkännagafs resultatet af det utskotts arbete, hvilket blifvit tillsatt för att närmare behandla det väckta förslaget om en ansökan hos regeringen om stipendier för yngre lärare i moderna främmande språk. Utskottet föreslog att uttala en önskan om dylika stipendiers anordnande för adjunkter och kolleger samt att gifva ordf. i uppdrag att ofvannämda önskan till ecklesiastikministern framställa. Detta utskottets förslag antogs uf mötet. Derefter följde referenternas för de olika sektionerna meddelanden. — Inom sektionen för frågor rörande kristendomsundervisningen hade följande svar afgifvits med afseende på fråg. 25: — Ar bsyftet med kristendomsundervisningen i skolans lägre klasser i någon mån elt annat än uti de högre? Och om så är, hvod åsyftas då särskildt på det högre stadiet och hvad på det lägre? — att en skriftenlig och bibeltrogen undervisning borde meddelas på skilda studier och der på olika sätt ;Qframför allt borde man så väpna ynglingen med andans vapen att han kunde skydda sin barndomstro. Syftemålet med. de bibelförklaringar, som hållas. vid morgon stunderna, borde vara att genom bibelforskningens begrepp införa ynglingarne i sjelfva bibelordet (?); äfven borde vid bönestunderna efterforskas ynglingarnes förhållande till Gud. Beträffande skollärares kompetens att meddela den s. k. konfirmandundervisningen, så fruktade man att detta skulle ske alltför skolmessigt. Vi skola i nästa bref fortsätta sektionsreferaterna äfvensom delgifva den diskussion om de tvenne allmänna frågor, som i dag pågått Morgondagens förhandlingar skola äfven då bifogas L — AAAAAA5 1270