gare ne gter i grekiska, hebreiska och andåra ör elem ntarbildningen vigtigare, nationela imnen. Vid sällskapets högtidsdag redogöres i för dess verksamhet under året. Af sista årsberättelsen inhemtas att åtskilliga föredrag hållits af systematiskt och biologiskt innehåll, i samt att sällskapet fortfarande står i utbyte : med flere andra dylika sällskaper inom landet, hvaribland må nämnas dem i Upsala och Lund. Från Stiftet. Tjenstledighet har af domkapitlet blifvit beviljad åt pastorsadjunkten i Tvååkers pastorat C. G. harclay under 4 månader fr. o. m. d. 10 d:s i och för emottaget förordnande af vederbörande att bestrida legationspredikantsbefattningen vid svenska församlingen i London, i anledning af ordin. legationspred. A. R. Frösts tjenstledighet. Medalj i guld af femte storleken med inskrift: För berömliga gerningar, att i högblått band med gula kanter bäras å bröstet, har K. M:t tilldelat sjökapt. J. P. de Jonge från Harlingen, förande skonerten Bandine Elisabeth, för bergning af besättningen ombord å i Göteborg hemmahörande brigg. -Emilie, kapt. J. Peheson, hvilket fartyg, på resa från Svartvik till Grimsby, råkat i sjönöd å Botniska viken d. 17 sistl. Oktober. I ett helt dygn hade kapt. de Jonge med sitt fartyg hållit sig i skonerten Emilies närhet, tills dess han lyckats ombordtaga de nödställda, hvilka han sedermera fört till Sundsvall utan att fordra någon ersättning. Konstnotiser från hufvudstaden. En korrespondent från Stockholm meddelar oss följande intressanta detaljer om konstföreningens utställning m. m.: Den, som ej besökt konstföreningens permanenta utställning härstädes, kan knappast föreställa sig, hvilken flit som här ådagalägges rådande på våra konstnärers atelierer, då så många af deras arbeten blifvit sända till den nyss i Köpenhamn öppnade konstoch industriexpositionen. Ty detta oaktadt har man ännu för några dagar sedan varit i tillfälle att se många nya prof på våra konstnärers framgångsrika stwräfvanden. Ett bevis derpå är, bland andra, det bekanta utmärkt vackra porträttet af erkebiskop Sundberg, af Troili, hvilket ytterligare vittnar om huru denne konstnär går framåt, oaktadt hans sjuklighet och ofta nedstämda lynne; likhet och uttörande äro här lika beundransvärda. Åtven Saloman har lemnat ett utmärkt väl genomfördt och grundligt studeradt porträtt af ett vackert fruntimmer. Detta arbete, jemte flera andra af samma hand, har afsändts till Köpenhamns exposition, der man med skäl kan antaga att de skola vinna rättvist erkännande. Åunu för några dagar sedan sågs en förträfflig genretafla, utförd i aqvarell af den unge genialiske konstnären gretve G. von Rosen och föreställande Åjulmarknaden-; äfven den är nu sänd till nyssnämnda exposition. Bland de ännu qvarblifna konstverk, som publiken har tillfälle att se, må nämnas, H. Ankarkronas små vackra genretaflor från Rom med flera orter, hvaraf man ser att det det ej är blott Afrikas öknar som inspirera honom. Flera andra taflor i samma konstart förtjena uppmärksamhet, såsom af Kronberg och bröderna Kulle, Virgin m. fl. Landskapsmålningar af G. Rydberg och Holm, säväl som af Kallenberg, Törnå och Billing, lofordas äfven med rätta, Åt prof. Palm förekomma sosjande taflor: Vy af antika tempelruinerna (Junos rempel) vid Girgenti på Siciiien, samt Vy af Etna, äfven på Sicilien, den senare tillhor konstföreningen, jemte sen mindre tafla, Vy at ruinen S:t Clemens i Wisby (ätven tillhörande konstforeningen). Dessa äro alla målade med den pietet och den varma ton, som, särdeles hvad de italienska vyerna angår, så fördelaktigt karakteriserar hans konstnärsskap. En ihållande sjuklighet nödgar prof. att snart afresa till Ronneby, tör att der söka återställa sin brutna helsa. — IIr P:s tafla öfver S:t Clemens ruin påminner oss om att regeringen, som nyligen lär hatva beviljat vid pass 1000 rar till underhållande af ringmuren kring Wisby stad, på ecklesiastikministerns förslag skall hafva uppdragit ät Vitterhets-, Ilistorie-oclr antiqvitetsakademien att inkomma med utredning om hvilka af Wisby stads sornlemningar äro at det värde i konsthistoriskt hänseende, att de borde åt esterverlden bevaras. 1865—1866 årens riksdag gjorde i detta syfte en framställning till regen tör den händelse att statsbidrag skulle anses komma i fråga för ändamålet och den nu af regeringen vidtagna åtgärden bör vara glädjande för alla som älska vära gamla minnesmärken, då den synes bebåda en k. proposition i ämnet till nästa riksdag. Det är bekant att H. M:t konungen, som särdeJes väl tritves på Ulriksdal bland sina konstskatter som enligt den af prof. J. Falke ifjor uppgjorda katalogen uppgå till 2208 nummer, utom vapensamlingen, och hvilka han der ständigt törökar — nu senast är en ny våning inredd der H. M:t låtit placera en mängd värderika antika konstsaker, som inköpts från uet gamla herresätet Mälsåker — är en kounstkaunnare i dubbel bemärkelse af första rang. Mindre känd deremot är måhända en anekdot, som berauas om ett besök som II. M:t gjorde i British Museum och hvilket besök på platsen väckte mer uppsceude, än mången annan iurstlig visit. Vid passugen genom ett af rummen stannade H. Maj:t och fäste biicken på en statyett i sillver af Gustaf II Adolf, vom var placerad bland andra konstsöremål på en at byllorna å väggen. — Är den äkta, frågade H. Mi den åtföljande lärde prof. X. — Utan rvyltvel, svarade denne. — Jag frågar så derför, fortjur houuagen, att det finnes endast tre sådana exempla. De ena har jag, det andra tillhör — (namnet bar tallit oss ur minnet) och det tredje skulle ue forvaras här Man kan lätt se det ty i sådant tall beuotver man blott trycka på en dold sjeder och ttatyetten förvandlas till en pokal. — Åh bevars, ks Mit, derom vet jag ingenting, replikerade den larue bugande och tillade med ett ironiskt leende, mcu om Ers M:t önskar sjelf se efter, skall jag låta