A — EET grannbönder, slägtingar och vidare honoratiores från staden, såsom handelsmannen, presten och doktorn. Den sistnämnde måste isynnerhet vara med om allt möjligt. Bornholmarne tycka mycket om att äta, derföre utgör också måltiden gillenas glanspunkt. När man slagit sig ner omkring borden, qvinnorna på den ena och karlarne på den andra sidan, tömma de sistnämnda efter bornholmsk plägsed allraförst sin syp, ett stort glas bränvin, och glasen skickas derefter ötver till qvinnorna. De gifta dricka dem ut i botten. Flickorna deremot endast läppja på dem. Derpå vidtager den egentliga måltiden. Rätterna äro vanligen alltid desamma: först soppa, derpå klippfisk. När man är färdig härmed taga karlarne sin audra Åsyp. Nu frambäras stekarne. De bestå af kalkon-, gås-, kali-, oxoch svinstek, alla serverade hela. När man skurit några skifvor at dem, bäras de ut igen och nya inbäras. Under det man nu dugtigt förfriskar sig med dessa rätter, går en tallrik omkring, hvarpå hvar och en måste lägga sin dricksskilling till musikanterna, hvilka längre fram på aftonen skola spela upp till dans. Då denne passerat rundtomkring laget, så inbäras vanligen tårtorna. Vin får man icke, men deremot hembrygdt öl, hvilket just icke alltid kan räknas bland de mest välsmakande drycker. Det är otroligt, hvad bornholmarne kunna förtära vid ett sådant tillfälle, men för öfrigt må man ingalunda tro, att dylika fester endast firas under den glada jultiden. Jag har förut nämnt höstgillena; till dessa sluta sig vidare bröllopsoch barndopsgillena samt framför allt det s. k. Ufröl. Härledningen af detta ord är Lofferöl och det motsvarar i sjelfva verket helt och bållet våra gamla förfäders graföl. Det finnes äfven helt visst äfven andra trakter af Danmark, hvarest man vid en kär anförvandts död firar stora begrafningsgillen, men ingenstädes ha de dock bibehållit sin urgamla glans och utsträckning såsom på Bornholm. De stå i intet hänseende efter julgillena; den väsentligaste skilnaden är egentligen, att vid grafölen inkomsten af tallriken tillfaller de fattiga istället för musikanterna. För öfrigt räcka de tre hela dagar i rad. Men mat och dryck är också det enda, hvari man ej spar på styfvern, ty eljest förstå bornholmarne nog att hålla på fyrkarne. Klädedrägeen är mycket enkel liksom förströelserna. Endast hufvudstaden Rönne står i detta hänseende i jemnhöjd med Danmarks öfriga provinser, der finnes nemligen en fast teater, assemblåer, konserter o. 8. v. I öfrigt framlefver man rundtomkring på ön största delen af året i allsköns stillhet och det ligger ingen öfverdrift i mitt påstående att strandningarne, eådana de här ofvan beskrifvits, äro det enda som i hvardagslag erbjuder något afbrott i befolkningens enformiga lif. Paul Pry.