lerhanalingar förts till slut. Antagligen är lermed hela skiljedomstolssaken begrafven; y den närvarande ministören i England är sedan förut för svag att kunna hålla sig uppe mer än en kort tid, och dess efterföljare skola helt säkert icke brådska med att återupptaga mderhandlingarne i den form, hvari de nu föreegat ett års tid. Det kan möjligen anses illa, att sättet att lösa internationala tvister genom skiljelomstolar sålunda visat sig opraktiskt, så att let måhända för långa tider blifvit omöjligrjordt. Det ligger onekligen någonting poekt, någonting stort och skönt i tanken att genom en dylik utväg kunna bannlysa krigen och stifta frid på jorden för varaktig tid. Men för deu praktiska blicken kunde det icke fördöljas, att skiljedomstolen i Genåve för lösning af Alabamafrågan omöjligen kunde ha någon utsigt tör sig, isynnerhet sedan det visat sig att de båda parterna ej vore ense om hvad domstolen skulle göra, men äfven derför att här icke fanns någon tredje moralisk och materiel styrka som skulle kunna gitva helgd åt domstolens utslag. Vi ha, särskilt gentemot vår lättrörliga kollega på platsen, åtskilliga gånger framhållit det osannolika i att en sådan kompromiss skulle ha någon framiid, som den med hvilken man ville här experimentera. Man kan nemligen svårligen vänta af tvenne folk, att de skola, då de anse sig jemnstarka, hvart i sin mån godvilligt uppgitva sin enskilda fördel eller gå längre i ettergifter, än hvad deras egna intressen kunna tillstälja. Då nu dessa intressen icke tillåta, såsom här varit fallet, de resp. regeringarne att uppgifva sina resp. ställningar, så måste det ju inträffa, antingen att skiljedomstolen journerades eller upplöstes eller ock att hvardera parten vägrade att ställa sig domstolens utslag till efverrättelse, ifall detta utslag skulle bli ansedt för kränkande mot sagda intressen. Skall derför en skiljedomstol kunna ha någon utsigt för sig att lyckas, så måste bakom densamma stå ej blott den moraliska makten, utan äfven den väpnade i form af andra makters garanti, hvilka förbinda sig att understödja den parten, till förmån för hvilken skiljerätten dömt. Men dessa garantier kunna endast lemnas af regeringarne eller folkens representationer. Ännu hittills har ingen ansett tiden vara inne för folkrepresentationerna att taga de internationala angelägenheterna omedelbart om hand, emedan det visat sig, att representationerna lätt påverkas af en massa yttre omständigheter och derigenom ofta drifvas till konvulsiviska utbrott. Återstå således regeringarne som garanter — och då ha vi i skiljedomstolen en ny upplaga at den beliga alliansen, hvilken hvarken för folkens frihet och utveckling eller för det internationala lugnet var af gagn. Vi finna således ej skäl att egentligen sörja öfver Geneverdomstolens upplösning, eflersom vi aldrig trott på dess verklighet.