lans verk. Nästan alla hans dikter äro också endast ögonblickets utgjutelser. Den bintörande kraften i dem?, säger en biograf, ligger i uppriktigheten af de känslor, ban tolkar, i den sanning, som de andas, i den friskhet, som förråder deras ursprung ur lifvets källa. ha klar, manlig, innerlig känsla uttalas i alla Burns alster, men förnämligast i hans sånger, hvilka voro ett af de första lifstecknen af den äkta poetiska ande, som efter lång slummer vaknade bland briterna. På den engelska poesien, hvilken han visade tillbaka till den gamla hemburna sången, har han utöfvat ett stort Inflytande. Burns dikter äro också i hög grad kantabla, deras verkliga värde kan också endast rätt uppskattas. då de sjungas. Ötfversättaren har derför i de flesta fallen bibehållit originalets meter, för att de öfversatta sångerna äfven skola kunna lättare lämpas till de ursprungliga melodierna. Deremot har han vifvit åt origivalets språkform, den kraftiga skotska bonddialekten, ett mera elegant uttryck; vi vilja icke säga, att dikterna derpå vunnit, men de äro likväl i sin öfverflyttade torm särdeles behagfulla och fängslande, synbarligen återgifna på vårt mål af en diktare, som är den skotske skalden med pietet tillgifven. Från länstidningens bokoch stentryckeri i Örebro ha utgifvits Nerkingarne; Bilder ur iolklifvet i tre akter med sång af Axel Anrep, musiken dels komponerad, dels arrangerad af C. G. R. Littmarck. Denna så kallade solkpjes har gjort stor lycka på en af hufvudstadens sekundteatrar. Det är äfven möjligt, att då den oss föreliggande stommen får lif och färg genom skådespelarnes personifiering at karaktererna och för öfrigt mera effektfullt understödjes af de sceniska attributerna, densamma kan vinna en fyllighet, en afrundning som gör den tilltalande. I det skick, hvari stycket nu föreligger oss, synes det oss vara ett i många hänseenden omoget förstlingsarbete, med blott anlopp till en och annan mera sant tecknad folkbild. Af C. Georg Starbäcks Berättelser ur Svenska Historien har första bandets häften 1520 af elfte delen, hvilken ensam omfattar Gustaf II Adolfs hisvoria, utkommit. Starbäcks berättelser ur historien äro både kända och värderade; men det förefaller nästan som att äfven denna historieskrifvare börjar göra sig skyldig till samma fel, som Fryxell i hans berättelser ur vår historia. Han tyckes neml. lörlora ur sigte sin ursprungliga plan att skrifva för folket, kärnigt men kort, och blir mera vidlyftig i det historiska materialets bearbetning. (Örebro, Abr. Bohlin.) Af Den kristna Kyrkans Historia, från äldsta tider till nittonde århundradet, af dr K. R. Hagenback har i den svenska öfversättningen sjunde häftet utgifvits, hvilket når fram till riksdagen i Närnberg 1523, (Stockholm, Em. Giron.) Af Verdenshistorie efter Cesare Cantiu, frit bearbejdet ved E. Holm og Ph. Weilbach, har 13:de häftet utkommit, hvilket går till år 306, då Maxentius utropade sig till romersk kejsare. (Kjöbenhavn, Forlagsbureauet.) Af Den dausk-norske llers Mistorie af Otto Vaupell har 15-16:de dubbelhäftet kommit oss till handa. Det intressanta arbetet har nu tramskridit till Stralsunds belägring 1715. För läsaren af svensk historia är det af ganska stort intresse att jemföra våra egna historieskrifvares uppfattning med t. ex. de danskas röraude samma händelser och förhållanden. omdömot om det framfarna blir derigenom mera objektivt och man kan lättare särskilja det, kring hvilket patriotismen svept ett förhöjande flor, ifrån det verkligt sanna eller taktiska. Hr Vaupells verk är rikt utstyrdt med kartor och kolorerado planscher. (Kjöbenhavn, den Gyldendalske Boghandels Forlag.) De unga vetenskapsmännen i våra brödrariken äro arbetsamma och sjelfständigt forskande. Både Norge och Danmark ega inom deras krets framstående personligheter på området för de österländska fornfolkens historia. En af dem är dansken Valdemar Schmidt, hvilken i dessa dagar utgitvit ett verk, som tyckes komma att bli af synnerligt stort intresse för älskaren af folkens kulturhistoria, med hvilken deras religiösa utveckling står i ett så nära samband, neml. Assyriens og Egyptens gamle Historie, utarbetad efter den nyare tidens forskningar, hvilka kullkasta mycket af hvad som hittills gällt för historiska fakta, men äfven gör den menskliga utvecklingens äldre stadier enkla och naturliga, kortligen fattbara, sedan de berötvats den okritiskt ätergifna sagans hela diktväfoad. Vi kunna för vår del ej annat än högligen lyckönska de unga vetenskapsmännen 1i brödrarikena till förmånen att äfven kunna finna förläggare, hvilka ej tveka om att utgifva deras dyrbara verk. (Kjöbenhavn, Fr. Wöldikes Forlag.) Fårata handata andra häfta af Haanmanta