nöje men hvilken är så oändligt lycklig öfver att hans mest brinnande önskan blifvit realiserad och att Jack lofvat att hädanefter intaga sin ställning såsem blifvando herre till Durstonska familjgodset, att han lätt förlåter allting och alla menniskor. Gemle squire Womersley är der äfven, litet åldrad sedan vi sist sågo honom. men ännu kry och röd om kinderna. Han har haft åtskilliga affärsgöromål nyligen genom afyttrandet af Polwarth Hous. Efter de olyckliga händelser som inträffade, blefvo både han och hans nicce ledsna vid platsen, och som en rik fabrikant från Manchester, hvilken ämnade slå sig i ro på landet, fattat ett starkt tycke för egendomen, kom den gamle gentlemannen i tillfälle att på fördelaktige vilkor göra sig af med den. Nu har mannens inskrifvande vederbörligen försiggått, och Ellen lemnar kyrkan stödd på sin mans orm. Lille mr Pedler, organisten, stämmer upp bröllopsmarchen, och den klara Augustisolen skiner från en molnfri himmel Der på dem då de utgå ur kyrkoporten — ett förebud till kommande lycka. Mer än ett år före denna tid ha George Bradstock och hans hans hustru emigrerat till Canada, af mr Womersley försedda med medel ej blott till öfverresan utan äfven till inköp ef ett betydligt jordområde. Intet återkall har egt rum i George Bradstocks uppförande, och i det sista brefvet till Ellen förklarade hans hustru, att hans goda föresatser hade stått profvet äfven under den medgång hvarat de nu gynnades, och att det ej fanns någon ömmare och bättre man än hennes George.