ö Frän Utlandet. I Tyskland pågår för närvarande en strid, som icke är utan intresse, i det att den neml. ståndar mellan den verldsliga och den andliga makten. Vi ha förut nämnt, att den preus siska armens fällprost Namszanovski blifvit genom en kabinettsorder suspenderad srån ein befattning, derför att han vägrat ställa sig några från regeringen utgångna befallningar till efterrättelse och sålunda gjort sig skyldig till brott emot disciplinen. Då ryktet härom började dunsta ut, uppträdde de ultramontana tidningarne och förklarade det vara sanningslöst, helt enkelt derför att fältprosten icke står under den verldslige suveränens myndighet, utan under den andlige suveränens i Rom, hvilken just befallt honom att ej lyda den verldslige suveränen. Men då suspensionen i nu verkligen bekräftar sig, har en djup bestörtning uppstått inom de katolska kretsarne, emedan regeringens åtgärd är en handling af de största konseqvenser. Disciplin står bär mot disciplinen, säger ett nationalliberalt berlinerblad. Men för Tyskland är det af största vigt, att det nu blir klart för allas ögon, att ett tillstånd af fientlighet består mellan statsmakten och den romerska curian. Inför ett sådant förhållande tvingas regeringen till en afgörande handling, om hon vill ännu längre Jåna sin myndighet åt en kyrkas prester, hvilka, så snart hennes andliga förmän befallt dem det, bandla i strid mot statsmyndigheternas anordningar. Det är icke blott fråga om en militärtjenstemans kränkning af disciplinen, hvilken tillfälligtvis är katolsk prest; det gäller huruvida en stat i staten skall upprättas, hvars tjenare, alltsom det motsvarar dess utländska öfverhufvuds intressen, taga den verldsliga regeringens myndighet i anspråk för sina embetsutöfningar, eller ock handla i strid mot samma myndighets anordningar, sedan de för silt förhållande i detta fall inhemtat sina främmande förmäns godkännande. Det skall bli af ett visst intresse att erfara, huru man ämnar ställa sig i Vaticanen till denna suspension af påfvens igeneralvikarie inom preussiska armån. Kronprinsen af Italien och hans gemål, som nu flyttat till Sanssouci, tilldraga sig i hög grad berlinarnes uppmärksamhet. Hvar de visa sig samlas genast talrika massor i deras väg och visa dem sina sympatier. Det gemensamma kriget mot påfveanhanget, eller rättare mot jesuiterna, hvilka nu herrska i Vaticanen, har väl en stor del i denna uppmärksamhet, hvilken af berlinerbladen skildras i politiskt anlagda lifliga färger. Kultusministern har nu tillkännagifvit, att de abiturienter, hvilka icke åtnjutit religionsundervisniug hos den officiele religionsläraren, utan hos en lärare af deras egen bekännelse, få hos honom aflägga examen i religion och af honom erhälla betyg i ämnet. Kejsar Wilhelm afreser d. 20 eller 22 d:s till Ems. Juryn för utkasten till parlamentsbyggnaden har nu börjat sina arbeten. Delegerade från samtliga berlineryrkena — såväl arbetsgifvare som arbetstagare, såväl från de fria som skråyrkena — äro till i dag inkallade å rådhuset i Berlin sör att rådgöra om upprättandet af skiljedomstolar i de olika yrkena — den form till förekommande af svårare brytningar, som arbetarerörelsen synes antaga. I Petersburg börja d. 11 d:s de stora festligheterna med anledning af Peter den stores 200:åriga födelsedag. De omfattande förberedelserna till denna minnesfest bedrifvas med största ifver. Boktryckarne och litograferna i Petersburg ämna på det till en allmän solkfest utsedda Marstältet uppföra en estrad, å hvilken tvenne pressar skola erhålla plats, den ena från den store czarens tid, den andra en snällpress af modern konstruktion. Båda skola trycka en mängd skrifter och planscher, som beröra festens föremål, de der skola utdelas som minnesblad bland det församlade folket. I Kronstadt skola alla örlogsoch handelsfartygen på det festligaste dekoreras. I Reval ernar man till minne af dagen upprätta en realoch slöjdskola, som skall bära czarens namn. Förhållandena i Spanien antaga återigen en mer och mer invecklad karakter, och skamliga intriger synas drilva sitt spel kring den stackars konung Amadeo. Enligt den konvention, som marskalk Serrano iogått med carlisterna i Amorovieta, skola icke allenast de till spanska armön hörande och nu till don Carlos öfvergångna officerarne erhålla sin gamla rang, utan ätven de andra carlistiska officerarne få behålla den rang, som de beklädde i sina band. Det är ingalunda besynnerligt, att konungen på grund af denna konvention, som väl kan kallas brottslig, återkallat Serrano från armån och till Madrid för att svara för sitt uppträdande mot carlisterna. Det är omöjligt att förutse, hvad inflytande Serranos uppträdande i kammaren skall komma att utöfva på hela kabinettets ställning, hvilket som bekant egentligen bildades at Serrano, fastän Topete öfvertog premierministerns portfölj, tills kriget mot carlisterna blef ändadt. Ställningen i det af partishlittringar och ärelystna personagers intriger undergrälda landet blir allt brokigaro.