peln Falmouth och Montevideo-ångbåtsbolaget, och adresscn var skrifven med afrundad, affärslik stil. Under adressen stodo följande ord: Detta bref lemnades af en akterdäckspassagerare vid namn Thomas Mathews, som igår afseglade med La Plata, och enligt de instruktioner han gaf skulle det i dag befordras till sin adressat. Charles Owen. Ellen slot upp omslaget och fann deri ett annat bref med Franks handstil; det innehöll följande rader! Inom de sista tjugofyra timmarne har jag, så godt min sjuka förvirrade hjerna förmår, legt tillsammans och öfvertänkt alla de händelser som nyligen inträffat, och jag kan ej betvifla att du vet allt — allt, säger jag, äfven den sista handling som försöktes men ej blef utförd, och som i sitt vansiono och brottslighet var oändligt mycket värre än den som jag bekände för dig! Hurudan tanka du måste hysa om mig vet jag allt för väl. Jag kan endast hoppas att i någon mån försona mina fel genom att aflägsna mig ur din åsyn och aldrig korsa din stig mera, Du skall bli lycklig med någon som är dig värdig. Jag skulle säga: Gud välsigne dig! om jag vågade, eller om en sådan bön kunde vara af något gagn. Frank. Dagen efter mottagandet af detta bref då Ellen, sjuk i hjernfeber, var föremål för doktor Marshdons omsorger och den gamle gentlemannen för ett ögonblick lemnat sjukrummet, tog han upp en tidning som nyss anländt från Falmonth. Deri Jäste han fåljande notis: