Wäåddö kyrkas brand. Om denna, såsom förut omtalats, genom åskeld d. 24 i förra månaden uppkomna olycka, innehåller Norrteljebladet följande detaljer: Ifrågavarande dag kl. 11 uppträdde öfver norra Wäddölandet åskdigra moln, ur hvilka urladdade sig först en åskstråle, som träffade ena sidan af tornbyggnaden med påföljd att en mängd murbruk och sienflisor nedstörtade till marken, och hela tornet syntes insvept i moln af aska och dam, uppkomna genom de nedrasande styckena från tornbeklädnaden. Etter ett kort uppehåll träffades tornets öfra del, som var af trä, af en ny stråle, och på ett ögonblick var i de brännbara ämnena elden tänd, hvilken dessutom erhöll genom den rådande veststormen en alltför bastig, mer och mer hotande utsträckning. Snart stod ock det af papp och tjärad spån bestående kyrkotaket i full låga. Att rädda kyrkan ansågs nu vara en ren omöjlighet. Deremot vände man sig med ifver till prestgården, dit stormen redan tillfört åtskilliga stycken från det briunande taket, på samma gång en annan del af det småningom mer och mer tillströmmande bergningsfolket erhöll sysselsättning i att ur kyrkan utföra handlingar, böcker, siltver och annat, som i första hand närmast var tillgängligt. Förenade ansträngningar medverkade nu till predikstoleus och orgelverkeis räddande, det senare dock i ett alldeles söndersplittradt och förstördt skick, enär hela kyrkohvaltvet, också af trä, nu stod i full brand. Allt brännbart är förstördt. Murarne anses skadade, mer och mindre dugliga tör ett nytt tempel. Kyrkan lär vara assurerad tör omkr. 10,000 rdr, orgelverket, nästan nytt, blott till 3000 rdr. — Till ett bevis på detta oväders sällsynta och förfärande mäktighet må slutligen anforas, att åskan nedslog inom samma socken på tillsammans 7 ställen under 2 timmar och att samtidigt, några fjerdingsväg norr om kyrkan nedstörtade en hel mängd stora hagel, som ännu långt efter ovädrets öfvergång betäckte marken.