———— Han förde med sig ett stort konvolut som han lade i hennes hand. — Der, sade han — der har du hvad du varit så angelägen att få. Tag det och gör dig af med det i himlens namn! — Yärdepapperen äro väl allesammans inneslutna häri, Frank ? frågade hon. — Allesammans? Ja naturligtvis. Tviflar du på mitt ord? Emedan jag en gåvg låtit frestelsen öfvervinna mig, tycks du tro det vara omöjligt för mig att handla hederligt på något sätt. — Frank! — Jag hatar sådana der omständliga förfrågningar! Ellen tog paketet och lemnado rummet utan att säga ett ord vidare. Hon stängde dörren efter sig, men Frank öppnade den nästan så fort hon passerat igenom den och såg försigtigt ut. Han såg henne i förmaket; då gick han in i matsalen, trädde fram till bordet, tog cognacsflaskan, hällde i och drack ur ytterligare ett halft glas af den starka drycken. Då han sväljde den, förekom det honom som om tusen facklor lågat för hans ögon, som om tusen hammarslag dånat i hans öron. Hans hjerna tycktes bli eld, han staplade tillbaka mot väggen och qvarstod drömmande för ett ögonblick i det han med båda sina händer omfattade hufvudet. Efter ett par minuter var han tillräckligt återställd för att gå tillbaka till biblioteket. Han hade knappt hunnit sätta sig innan Ellen kom in. Hans hjerna var knappast redig nu; men han kunde dock se att hon syntes blek och upprörd. — Någonting händt? frågade han kort. — Ja, Frank; mrs Bradstock har meddelat mig en högst märklig nyhet — en nyhet som kanske intresserar dig mer än någon annan. Jag kan nu ej säga dig hvad det är; jag har lofvat henne att jag ej skulle göra det,