ningårne. från Utlandet. De utländska tidningarne sysselsätta sig nästan uteslutande med den forne kejserligo statsministern Ronhers uppträdande inom Frankrikes nationalförsamling. Nästan samtliga beteckna de det såsom ett fullständigt nederlag för ej blott Rouher, utan äfven bonapartismen. Journal des Debats betecknar tillochmed debatten såsom ett parlamentariskt Sådan för kejsardömet. Flertalet af de öfriga pariserbladen säga debatterna vara ett slutligt och förkrossande slag för imperialismen i Frankrike. Det ingår väl dock ej ringa lidelsefullhet i dessa yttranden. ÅTimes säger emellertid: Huru mycken sanning det än må ligga i den föregifna reaktion, som visar sig bland vissa klasser i Frankrike till förmån för den kejserliga regeringen, kan man likväl neppeligen påstå, att bonapartismen vunnit mycken terräng inom en församling, i hvilken den, då församlingen öppnades i Februari månad sistlidet år, endast mönstrade fem anhängare, af hvilka de flesta, om icke alla voro korsikaner. I ett bref från Paris till Köln. Zeit. skrifves: Kouher har aldrig gällt för en man af djup innerlig öfvertygelse. Man var van vid att anse honom för en skeptiker, som spelade boll med åsigter och meningar. Men när man i går såg honom på visst sätt moraliskt kastad på sträckbänken, när dAudiffret vredgad och full at reterisk Schwung tillslungade honom sitt: Vare, redde mihi legiones!, då Gambetta framhöll för honom dilemmat: ÅAntingen voro arsenalerna fulla, men hvartill då de många brådskande leveranskontrakten om vapen, eller voro arsenalerna tomma, och hvarför då börja kriget? — då dessa anklagelsens störtvågor hopade sig öfver den kejserlige talarens hufvud, då kunde man svårligen värja sig från tanken på den hämnande Nemesis och från ett menskligt medlidande med en man, som här måste offentligen bota för hvad han i sista instansen icke syndat och för hvilket i sjelfva verket blott hans rivaler om kejsarens gunst, medlemmarne af kabinettet af d. 2 Jan., skulle göras ansvariga. Hertig d Audiffret-Pasquier visade sig skoningslös i sitt 22-åriga hat. Hans förbittring ötverflyttades på kammaren, och om bonapartisterna kanske anse det för en vinst, att en af deras män öfver hufvud redan nu kunnat, efter allt hvad som skett, föra deras talan från tribunen och inför landets representanter, så skola de likväl sjeltva nödgas att tiga med denna framzång. Vi ha ansett oss böra återgifva dessa uttalanden; men sedan vi nu sjelfva genomläst de franska tidningarnes referat af debatterna, kunna vi icke finna annat, än att Rouher uppträdt med stor takt och hållit sig uteslutande till fakta. Gambettas lidelsefullhet bildar deremot ett särdeles bjert afbrott. Och hvilken åsigt man än må hysa, kan man likväl icke undgå att erkänna det öppna och manliga i dessa af Rouher uttalade ord: ÅJag wil, att de resp. ansvarigheterna ifrån d. 18 Juli, den lag då krigsförklaringen utfärdades, till den stund då freden undertecknades, skola bestämmas af församlingen och af henne dömas. (Gillande från högern och högra centern.) Jag begär blott en sak: neml. att den stora undersökning, som j hafven befallt, skola öfverlemnas till offentligheten, att alla de aktstycken, som den innehäller, skola ställas under denna örsamlings domsrätt och under den allmänna neningens bepröfvande. Då skola vi alla inna oss inför denna domstol, för att uttala ra känslor och taga vår del i ansvaret, Om vi måste böja oss derunder, skola vi böja oss. )m vi ha allvarliga skäl att åberopa, skolen j söra oss. I skolen vara de opartiska domrarne if detta drama, af denna stora förödelse; men ordren icke, att jag skall kunna diskutera lenna fråga utan försvarsvapen, utan aktstycsen, utan officiela upplysningar ... På grund af det tal, som hölls d. 22 af VAudiffret, hvilken påpekade några missbruk, om uppstått i sätt att leverera krigsmateriel, ia myndigheterna bemäktigat sig böckerna för entralmagasinernu för armåns ekipering. För öfrigt har ett efterspel till debatten I. 22 följt dagen derpå i nationalförsamlingen. jeneral Loysel. kejsar Maximilians forne ka)jnettschef. protesterade neml. emot det gätt