densamma dock alltid tillågga de i viss mån tröstande orden: Det är ej första gången sådant händer-. Deremot är det säkerligen någonting alldeles nytt att en man söker äktenskapsskilnad på den grund att han blifvit med väld bortförd från sitt hus och, trots sina protester, blifvit tvungen aitgifta sig. Sådant har dock förhållandet varit med mr William Fowble i Missouri. Enligt den förklaring han sjelf till domstolen aflemnat, blef han den 8 sistl. April i dagningen då han sof oskuldens sömn väckt af två kärlar som framträdde till hans säng och befallde honom stiga upp samt följa dem. Den unge mannen vägrade naturligtvis, men tillsades då helt allvarsamt att han måste göra det, såvida han ej i stället föredrog en kula genom hufvudet. Af dessa alternativer föredrog han det att stiga upp och i all hast kläga sig. Karlarne förde honom derefter till ett hus i grannskapet. Här fann han miss Mary olhausen ifrigt väntande på hans ankomst, sedan hon redan anskaffat en prest, som sades tillhöra metodistförsamlingen. Den unge mannen tvingades att ställa sig vid sidan om den dam, som behagat utse honom till sin ledsagare genom lifvet, och derefter tvang man honom att äfven underkasta sig vigselceremonien. I början var han oartig nog att vägra, han hotade med de svåraste följder, han bad på det bevekligaste att man skulle låta honom gå sin väg och särskildt försäkrade han presten att han ej samtyckte och aldrig skulle samtycka till denna förening. Allt förgäfves. Då han vägrade att ställa sig vid sidan om damen för att genomgå vigselceremonien, drogo hans väktare fram sina pistoler, och då han vägrade att svara ja, bragte hanarnes knäppande honom till undergitvenhet. Omedelbart efter det denna falska och svekfulla ceremoni var genomgängen — slutar den enleverade manen i sin inlaga om äktenskapsskilnad — (befriades han från sin bevakning och dröjde ej ett ögonblick qvar hos den bustru han så oförmodadt erhållit och till hvilken han sedan ej återvändt, liksom han aldrig skall återvända till henne. Hvad som föranledt miss Mary till detta nya sätt att förskaffa sig en man är ännu ej bekant, men hvilket än hennes motiv må ha varit, är det beklagligt att föremålet för hennes älskvärda excentricitet ej på ett mera ridderligt sätt visste uppskatta densamma. Sanningen osminkad. En i Colmar i Öfra Elsass bosatt, välmående fabriksegare erhöll nyligen från Schweiz en guvernant för sina många, friska och välartade barn. Den nya guvernanten tycktes redan från första stunden tillvinna sig sina små elevers kärlek och tillgifvenhet. Det var i sjelfva verket en både täck och behaglig ung qvinna; hennes hy var i synnerhet beundransvärd, man kunde derpå med fullt skäl tillämpa rimsmedernas utnötta bilder om ros och liljak, smultron och mjölk o. 8. v. Allt syntes sålunda godt och väl, då plötsligt barnen började bli illamående, förlorade matlusten, öfverföllos at mattighet och tynade bort liksom voro de under inflytande af nägon hemsk outransaklig förtrollning. De bekymrade föräldrarne försökte alla medel att hejda det onda, de rådfrågade de skickligaste läkare, undersökte och läto rengöra hvarenda vrå i deras boning, besökte brunnar och bad, bytte om slagtare, bryggare, speceribandlare och andra lifsmedelförsäljare, men allt förgäfves. Sjelfva kände de sig under hela tiden friska som nötkärnor och deras guvernant blomstrade fortfarande som en ros. Deras förtviflan hade nått sin höjd, då fadern en dag händelsevis kom in i guvernantens rum, dervid hans blickar föllo på en liten elegant burk, som stod på dennas toilettbord, försedd med en prydlig och glänsande etikett. ÅIvad är det der för slag ? utbrast han för att fråga något. — Det der, svarade guvernanten utan den ringaste förlägenhet,det der är min sminkburk.) — Sminkburk.. 2 — Åa visst, jag är af naturen mycket blek, men då man ännu är ung, så förstår ni väl, att... — a, gudbevyars, jag förstår, mumlade fadern, förde samtalet på ett annat ämne, men passade under tiden på och stoppade burken i fickan samt begaf sig dermed direkte till närmaste apotek. Burken undersöktes, sminket befanns innehålla ett starkt giftämne; de små hade mycket tyckt om att kyssa och smeka sin älskvärda guvernant och hade derunder dag efter dag insugit giftet. Några timmar derefter var den blomstrande guvernanten med sminkburkar och allt på väg till sitt land igen och från den dagen ha barnen varit friska som förut. Fransk-tyska krigets historia. Nyligen har prospekt utkommit öfver den å tysk sida författade historia öfver det senaste fransk-tyska kriget, hvilken under en lång tid varit utlofvad. I prospekten tillkännagifves att utarbetandet af denna historia är att tillskrifva Stora generalstabens departement för krigsvetenskap, hvilket departement står under ledning af öfverste von Verdy du Vernois, den utmärkte författaren till Truppernas föring (hvaraf en rysk öfversättning nyligen utkommit) samt till historien om kriget mellan Österrike och Preussen. Fälttåget 1870—714 är den enkla titeln på ifrågavarande bok, hvilken i prospekten karakteriseras såsom Lett nationalverk rörande kriget 1870—71 för hela tyska folket. De materialier på hvilka den stöder sig, äro rapporter som afgifvits af preussiska generalstaben och af de delegerade som från Bajern, Sachsen och Wurtembergs armer voro fästade vid densamma, de olika generalernas diarier samt andra autentiska handlingar. Den skall utgifvas af hofbokhandlarne Mittler Å Son i Berlin i tio eller tolf delar och vara komplett inom tre år. Subskriptionspriset är 18 Thaler och subskriptionen mottages endast på verket i sin helhet. Den första delen, hvars utgifvande nu tyckes förestå, säges vara upptagen af beskrifningen öfver de tyska och franska armternas samlande, marscher och slagordningar. De pianritningar som komma att illustrera berättelserna skola åtfölja texten, med undantag af särdeles stora planritningar ötver de vigtigaste slagen. hvilka tillika med kartorna skola tillhöra särskilda bihang. Sedan verket blifvit fullständigt offentliggjordt, kommer priset derpå att höjas. Mörderska i stor skala. Den grymmaste qvinna i hela verlden är utan tvifvel en engelska, mers Southworth. Hon har nemligen tagit lifvet af 100 personer — i sina romaner. Hvar är författaren? Boston Times berättar, att en helt ung man, omkring 15 till 16 år gammal. för fem år sedan vände sig till förläggarefirman John E. Potter C:o i Filadelfia med anRE I EA a SJ AUA—