Äfven riksdagens sista dagar hafva icke kunnat passera utan en tillstymmelse till konflikt kamrarne emellan, allt härrörande af Andra kammarens begär att draga bestämmandet om och öfver de ordinarie statsinkomsterna under den gemensamma omröstningens för denna kammare vanligen tillfredsstallande domslut. När kamrarne stannade i skiljaktiga beslut om bergverkstionden, så ansåg statsutskottet, d. v. s. den majoritet som dikterade beslutet, att den af Kongl. Maj:t väckta frågan om bergverkstiondens upphörande hade förfallit då den enligt 65 Riksdagsordnringen icke kunde blifva föremål för gemensam omröstning, hvadan inkomsttiteln ber gverkstionde föreslogs att för 1872 såsom förut beräknas till 93,000 rdr. Andra kammarens tolf utskottsledamöter hafva, alldeles som i fråga om mantalspenningarne, reserverat sig mot att statsutskottet icke afgitvit förslag till voteringsproposition och liksom då äberopat 69 S Regeringstormen contra 65 RB. 0. Då lika många röster inom utskottet stodo emot hvarandra borde egentligen den förseglade sedelns lottospel hafva anlitats, men eget nog lärer det icke denna gång behöfts, utan en lycklig tillfällighet gjorde att en af de tolf reservanterne var frånvarande vid voteringen, och denna tillfällighet kan med skäl sägas lycklig för båda parterna, ty hade man skridit till lottning och lotten bestämt gemensam votering, så hade ånyo skådespelet af propositionsvägran m. m. måst uppföras och hvad som var ändå värre riksdagen förlängts kanske flera dagar. Nu jemkade en välvillig slump så att man blott behöfde i Andra kammaren uttala sin. protest, sitt dixi et salvavi animam meam och sedermera låta vid utskottets hemställan bero, ett nyuppfunnet sätt, hvarom Grundlagen ingenting vet, att icke säga ja då omständigheterna göra det kinkigt att säga nej. Härigenom vill man söka hålla en utväg öppen att framdeles — utan att behöfva supponera det några besynnerligheter egt rum med protokollet, såsom hr Jöns Pehrsson gjorde i afseende på beslutet om voteringen beträffande mantalspenningarne, och utan att vara besvärad af ett formligt prejudikat — säga sin mening rent ut, då man har mera hopp om framgång. Hvad hr Jöns Pehrssons förmodande om protokollet angår gjorde han i Lördagens plenum ett slags ursäkt för sin obetänkta beskyllning, då han begagnade tillfället at: diskussionen om kamrarnes rätt att välja sina talmän för att uttala ett ampelt loford öfver den af kammaren valda sekreterarens skicklighet och förtjenster. Vederbörande funno sig sannolikt föranlåtna att härvid låta bero. Innan vi för denna riksdag lemna hr Jöns Pehrsson ur sigte kunna vi icke motstå frestelsen att om honom anföra en anekdot från den middag som gafs för Andra kammarens talman. Erkebiskopen — så berättas det — yttrade vid afskedet till hr J. P. att det vore sista riksdagen som han, erkebiskopen, deltog i Andra kammarens förhandlingar. Så händer det kanske också med mig — skulle hr J. P. svarat — ty möjligen blir jag då invald i Första kammaren. Såsom man kunde förutse har det genomgripande förslaget af hr Ehrenborg, om hela skjutsväsendets omorganisering, icke ledt till någon åtgärd af riksdagen. Diskussionen i Andra kammaren gaf en liten inblick i förhållandena, då hr O. B. Olsson förebrådde hr Thorell att han inom utskottet skilt sig från sina kammarkamrater och talat som man gör i Första kammaren. Ur T. replikerade härå med rätta att han aldrig varit och aldrig kommer att blifva någon voteringsmaskin. I Lördags utsågs af Första kammaren en statsrevisor i stället för grefve N. Mörner, som nu nära riksdagens slut afsagt sig förtroendet, och valdes härtill ledamoten at kammaren kapt. F. L. S. Hederstjerna. Slumpen, som ofta spelar en stor roll vid riksdagsförhandlingar, höll på att föranleda att hela valet måste göras om, ity att på de af en och samma hand utskrifna valsedlarne bokstafven r blifvit så otydligt skrifven att den såg ut som ett ån, och som det finnes en kapten i armen med namnet Hedenstjerna måste mängden af valsedlar kasseras. Lyckligtvis förekommo några sedlar med tydligt r och sålunda blef kapten Hederstjerna förklarad H. M:t konungen lärer befinna sig mycket väl efter utflyttningen till Ulriksdal, der H. M:t igår höll konselj; prinsessan Eugenies helsotillstånd förbättras fortfarande. Hertiginnan af Östergötland kommer att någon af dagarne straxt efter pingst afresa till Ems, för att der genomgå en brunnskur, efter hvars slut hertiginnan i sällskap med sin son hertigen af Wermland återvänder till fäderneslandet. Hos K. M:t har sanktion å bolagsordningar begårts af Mariestads-Moholm samt Lidköping-SkaraStenstorps jernvågsaktiebolag. Det har förut omnämnts att K. M:t utsett intendenten Juhlin-Dannfelt och ornamentsbildhuggaren Ahlborn att afresa till Moskwa samt derstädes iakttaga och sedermera inrapportera hvad som kan vara för Sveriges intressen beaktansvärdt vid den nu pågående polytekniska utställningen. Ibland svenska artiklar, hvilka på denna utställning komma att exponeras är äfven en fullständig samling af svensk skolmateriel, hvilken, som bekant är, särdeles sedan Londonerexpositionen ådragit sig på många ställen i Europa en allmän och välförtjent uppmärksamhet. För anordnande af denna skolmateriel och för att i öfrigt visa hvad vårt land härutinnan har att uppvisa, har K. M:t förordnat att rektorn vid Stockholms seminarium för bildande af lärarinnor, Fredr. Sandberg, skall äfvenledes för ifrågavarande ändamål afresa till Moskwa. Expeditionssekreteraren och byråchefen frih. Fock väntas i dessa dagar hem från en resa ilandsorten, hvarest han på K. M:ts befallning, inspekterat rikets tekniska elementarläroverk. Oss veterligt har förut någon inspektion hittills icke egt rum å dessa läroverk allt ifrån deras tillkomst. Artisterna vid Kongl. Operan fru Strandberg, hrr Ambrosi, Olsson, Jansson och Håkanson ämna under sommarmånaderna gifva opera-representationer i flera af södra och mellersta Sveriges städer. — Hrr Willman, Arlberg och Dahlgren samt fru Willman lära under sommaren göra en resa till Norge för att der gifva representationer. Redaktören af Nya Dagligt Allehanda fil. d:r K. A. Lindström har i dag med ångfartyget Bore afrest till kontinenten för att under någon tid begagna sig af helsovattnet i Vichy. Från olika trakter af åtminstone provinserna kring Mälaren ingångna underrättelser sammanstämma uti det omdömet att den hittills rådande väderleken varit den för årsväxjen mest önskvärda. Det enda man befarar — och något moln måste alltid störa den Jjusa framtidsutsigten — är att det går alldeles för väl i början för att kunna blifva lika lyckligt på slutet. kol JA AR ft FR KA AN — . fr vt KR VR VD HAN UJ Kd FA pen — A —2