I går, Söndagen d. 12 Maj, skulle det suveräna folket i Schweiz sätta sig till doms öfver nationalrådets, ständerrådets och förbundsrådets arbete på en reform af förbundsfortattningen, om hvilket det neml. skulle omrösta. Åuda bort i de aflägsnaste dalar, i de undangömdaste klyftor, upp till de högsta alphyddor har agitationen under sista tiden sträckt sig och bragt folkelementerna i stark rörelse. Vi skola kanske i dag eller i morgon tå del af utgången; men det synes redan nu, att motståndet emot reformtörslaget måste ha varit ganska stort, eftersom jemväl här den märkliga alliansen mellan den röda och den gvarta Internationalen visat sig och denna allians på allt sätt arbetat emot förslagets antagande samt för dess förkastande. Förslaget afser, såsom vi förut nämnt, att något mera centralisera landets förvaltning och sålunda gifva den större enhet och kraft, hvilket isynnerhet är af nöden för landet i afseende på försvarsverket, skolundervisningen, kyrkans och republikens förhållande till hvarandra Åe. Emot detta äro isynnerhet de kantoner, der det katolska presterskapet är mäktigt, emedan detta senare hittills kunnat der beherrska de små kantonalstyrelserna, men fruktar att se sig trängas undan om förbundsrepubliken mera närmar sig en statsenhet med större makt, hvilken ej längre skall tillåta statens ändamål att uppoffras för ett maktlystet presterskaps stämplingar. Det är företrädesvis landtboerna, som sålunda skulle i går bilda de djupa lederna för de svarta vid rösturnan, under det att de röda, en afart af Åles communards?, skulle ha efter sig en del förvillade arbetarehopar i städerna. Emot dessa falanger skulle de reformerta kantonerna med deras mera upplysta befolkning stå och framför allt det intelligenta, industrioch handelsidkande borgerskapet i städerna, på hvars seger vid rösturnan man hoppas, Det är i dag, Måndagen, som man slutj1igen skall vinna klarhet i afseende på tör