inlemnade före den 19 dennes å Göteborgs Sparbank, der ansökniogsformulär äfven tillhandahålles. Arbetsinställningen vid Göteborgs Mekaniska Verkstad har nu upphört, efter att ha fortgått i nära fjorton dagar, den längsta och mest betydande strike eom hittills egt rum i vårt land, och arbetet på den stora verkstaden börjades i dag på morgonen vid vanlig tid, kl. 6. Såsom vi förut nämnt, hade Verkstadens styrelse erbjudit nedsättning i arbetstiden, så att den skulle omfatta tiden från kl. 6 f. m. till 327 e. m. de 5 arbetsdagarne och från kl. 6 till 26 e. m. Lördagarne, under det att arbetarne nedsatt sina fordringar till tiden från kl. 6 f. m. till kl. 6 e. m. de 5 arbetsdagarne och om Lördagarne från kl. 6 till kl. 5. Då styrelsen ej kunde gå in på denna fordran, som med ett antal af 700 arbetare utgjorde ej mindre än 350 timmar om dagen och således skulle vara en ganska betydande kostnad för verkstaden, beslöto arbetare att fortsätta striken, uppmuntrade af da bidrag som inflöto från andra mekaniska verkstäder inom ej blott Sverige, utan äfven de andra skandinaviska länderna. Dessa bidrag, fastän ej obetydliga, kunde naturligtvis likväl icke länge räcka till att underhålla en så talrik skara arbetare, af hvilka de som förut gjort besparingar sågo dessa alltmera smälta ihop, under det att de förut obemedlade måste förr eller senare komma i en belägenhet, hvars följder kunde bli oberäkneliga. De mera tänkande oland arbetarne insågo äfven detta, och verkstadens disponent, hr James Keiller, som är mycket afhållen af arbetarne, bland hvilka han uppvuxit, gjorde derför såväl dessa som styrelsen det bemedlingsförslag, att man skulle mötas på halfva vägen och efterskänka i sina vilkor 14:dels timme på hvardera sidan. Detta antogs i Lördags af båda parterna, och dermed äro ej blott de, utan älven hela samhället befriade från bördan af en obestämd oro för hvad som skulle följa af denna betydande strike. Vi vilja hoppas att denna, alldenstund intet ondt finnes Bom ej medför något godt, äfven skall ha sina fördelar med sig. Först och främst har den lärt arbetarne, att en strike icke är något narrverk, som godtyckligt kan sättas i scen. Den nu afslutade kan t. ex. beräknas ha kostat arbetarne minst sina 15,000 rdr, hvilka måst tagas ur deras besparingar och hvilka sannerligen icke skola vara så lätta att åter få hopsamlade. För tillfället ha visserligen understöden från de andra verkstäderna gifvit någon lättnad; men man bör erinra sig att dessa understöd egentligen endastäro moraliska lån, hvilka verkstadens arbetare nog få på ett eller annat sätt återbetala. För det andra har strikens tillkomst ådagalagt på det mest slående sätt, att arbetarens hederskänsla, att hans ambition, kortligen hans personliga sjellmedvetande är fullt vaket och att man måste umgås med honom humant, allvarligt, men äfven välvilligt och framför allt rättvist. Ingenting sårar honom så mycket som känslan af orättvisa. Badan denna ömsesidiga lärdom na inhemtats, kan man vara viss om, att arbetarne å Göteborgs Mekaniska Verkstad skola kraftigare än någonsin åter gripa till arbetet och att ett mera förtroendefullt och aktningsfullt förhållande skall å ömse sidor ega rum, hvilket för öfrigt verkstadens styrelse väl förtjenar genom den goda ekonomiska ställning, hvari dess ordentliga arbetare försatts och hvarförutan väl äfven striken varit omöjlig. Arbetarne ha i allmänhet under hela tiden iakttagit ett berömvärdt uppförande, vittnande om en disciplin i det goda, hvilken de ejeltva i största mån tillskritva den ömsesidiga censur som Arbetareförevingen under sin verksamhet infört bland arbetarne. I Göteborgs Sparbank ha under sietförflutna veckan insatts i 347 poster 15,976 rdr 50 öre och uttagits i 178 poster 11,610 rdr 38 öre. Från Uddevalla skrifves i Bobusläns tidn., att göken redan låtit höra sig i stadens närhet. Uddevalla arbetareförenings sångkör, åtföljd af en sextett ur Bohusläns reg:es musikkär, företog Kristi Himmelsfärdsdag en utmasch i det gröna. Dessförinnan upplifvades en gammal vacker sed, i det musik och sång kl. 4 på morgonen utfördes från Klocktornsberget. Derester begaf sig sällskapet till arbetarefören:s ordf:s kapt. W. Ericsons bostad, utanför hvilken sång uppstämdes. Färden styrdes dorefter till Kasen, hvars egare äfvenledes uppvaktades med sång och musik. I Kasens och Brattås lundar och skogar tillbringudes sedermera förmiddagen och en god del at e. m. under sång, musik och glädje, dervid man i det gröna njöt af från staden medförda törråd. Tatvelutställningen på Stora rådhussalen omfattar 112 n:r, hufvudsakligast landskapssycken. På flera af desamma läser man redan det hetvdelaefnlla araot 49SIA4A4 AK fö