han fått instruktioner, enligt hvilka han skulle skaffa den preussiska regeringen bifall till, att Rhenarmen, om den förband sig till neutralitet gentemot de tyska trupperna, qvarstannade i Frankrike, der den skulle bli ett godt stöd för ordningen. Boyer medförde tillika en note, hvari Bazaine uttalade sig rörande den underrättelse, som han erhållit af de tyska tidningarne angående ställningen i Frankrike, om Jules Favres första misslyckade försök att inleda underhandlingar om fred och om uppskof med valen till nationaltörsamlingen. Denna note lydde sålunda: I ett ögonblick, då samhället hotas af ett parti, hvars våldsamma hållning och tendenser icke kunna leda till den lösniog, som rättänkande män önska, gör Rhenarmeens befälhafvande marskalk, ledd af Önskan att rädda sitt land och att rädda det från dess egna utsväfningar, sig den frågan i sitt samvete, om den armt, som står under hans befäl, icke är bestämd att blifva samhällets palladiam. Den militära frågan är afgjord; de tyska hårarne ha segrat, och H. M:t konungen af Preussen kan icke fästa synnerlig vigt vid den tomma triumf, som han vill erna genom att upplösa den enda styrka, som nu kan beherrska anarkien i vårt olyckliga land och tillförsäkra Frankrike och Tysklaud ett lugn, som blifvit så nödvändigt för dem efter de våldsamma skakningar, för hvilka de varit utsatta. Om en främmande armt, äfven sedan den vunnit seger, vill blanda sig i de inre angelägenheterua i ett land, som är så mottagligt för intryck som Frankrike och i en så nervös stad som Paris, skulle malet kunna förfelas; stämningen kunde bli upphetsad öfver alla gränser, och oberäkneliga olyckor kunde följa. -Un fransk arme, som ännu är fullständigt organiserad, litvad af en god anda och efter en hederlig kamp med den tyska hären har det medvetandet, att den förstått att vinna sina medborgares aktning, skulle uuder närvarande omständigheter lägga en otantlig tyngd i vågskålen. Den skulle återupprätta ordningen och skydda samhället, hvars intressen äro gemensamma meu Europas. Den skulle genom verkningen af sjeltva detta uppträdande gifva Preussen en borgen för den säkerhet, hvarpå det i närvarande tid skulle kunna göra anspråk, och slutligen bidraga till insättande af en regelbunden och laglig regering, med hvilken förbindelser af hvarje slag skulle utwn skakningar och på ett naturligt satt kunna återupptagas. . . Boyer aulände d. 14 Okt. till Versailles, der man icke ullat honom att sätta sig i förbindelse med nagon. Hau mottogs af Bismarck, med hvilken han hade ett sammanträde dagen eiter, och båda sammankomsterna egde rum mellan fyra ögon. D. 17 Okt. kom general Boyer tillbaka till Metz. Följande dagen hölls ett af general Changarnier bevistadt krigsråd, i hvilket Boyer afgaf berättelse om sin sändning. Bismarck hade förklarat sig villig act Jåta Rbenarmön lemna Metz med vapen och bagage, men härtill voro bestämda politiska vilkor knutna, neml.: 1. Ilären vid Metz förklarar, att den ännu alltjemt är kejsardömets arme, besluten att upprätthalla regentskapet (kejsarinnans-). — 2. I samband med denna förklaring af armän skall H. M:t kejsarinnan regentinnan uttärda ett manifest till det franska folket, i hvilket hon, om nödigt är, skall rikta en ny vädjan till nationen, för att anmoda den att uttala sig om den regeringsform, den önskar införa. — Båda dessa förklaringar skola beledsagas af ett aktstycke som är undertecknadt at ett ombud för regeutskapet och som ingår på hufvudpunkterna i ett föredrag mellan Frankrike och Tyskland. Om dessa trenne vilkor uppfylldes, ville Bismarck samtycka till, att Rhenarmen obehindradt begaf sig till ett i en militärisk konvention bestämdt område, der den kunde sammankalla de enl. författningen af Maj 1870 bestäende myndigheterna och rådgöra med dem om, huruvida det mandat, som kejsaren gifvit kejsarinnan, skulle fortfarande förbiiva vid makt. I afseende på den första punkten förklarade deltagarne i krigsrådet, att de biträdde densamma, eftersom de ännu alltjemt ansågo sig bundna af den ed, som de aflagt till kejsaren; men de betviflade, att armen skulle följa dem, då de väl voro utanför Metz, emedan det skulle föranleda de olyckligaste tolkningar, om de militära operationerna erhölle en politisk anstrykning. Om den andra punkten egde alls ingen diskussion rum, emedan kejsarinnan ensam kunde bedöma, huruvida det var rådligt att uppfylla denna fordran. Under förhandlingarne om det tredje vilkoret uttalades enstämmigt, att Bazaine icke kunde mottaga någon fullmakt om att underteckna ett fördrag, ifall de tyska regeringarne fordrade en territorial afträdelse. Några påstodo tillochmed, att Bazaino under inga omständigheter kunde mottaga den berörda fullmakten, emedan han endast skulle befatta sig med de milltära frågorna och söka att bevara armen. Derefter diskuterade krigsrådet, om det var möjligt för armen att undandraga sig de gjorda sordringarne. Deltagarne förklarade enstämmigt, att hvarje försök att genombryta de fientliga linierna sannolikt skulle sluta med ett nederlag. Derpå förhandlade krigsrådet om, huruvida någon möjlighet funnes för, att man genom fortsatta underhanelingar skulle kunna ernå en hederlig militärisk konvention och tillåtelse till att bidraga till upprättandet af en regering, med hvilken de tyska regeringarne kunde underhandla. Soleille, Desvaux, Ladmirault. Frossard, Canrobert och Changarnier svarade ja, Cotsinieres och Leboeuf nej. Sedan krigsrådet sålunda med sex röster mot två beslutat underhandlingarnes for sättande, beslöt Bazaine att skicka Boyer till kejsarinnan för att erfara, om det fauns någon utsigt till att ernå en antaglig fred; men detta skedde under det uttryckliga vilkor af krigsrådet, att marskalken icke skulle underteckna fördraget. D. 24 Okt. mottog Bazaine för första och sista gången underrättelse från Boyer, som icke kom tillbaka till Metz. Det var Bismarck som skickade detta meddelande, hvarmed vi här afbryta detta utdrag för att senare lemna slutet. Namnde dag ingick neml. till marskalken följande depesch från det tyska högqvarteret, afsändt under samma datum: Jag bar härmed den äran att skicka e. exc. en atskrift af ett telegram, som ingick i natt kl. 12; det lyder sålunda: 2ill h. h. prins Friedrich Carl, att tillställas marskalk Bazaine. General Boyer önskar, att jag skall skicka er följande telegram: Kejsarinnan. som jag talat med, vill göra sitt yttersta tör armn i Metz, hvilker alltjemut är föremål för hennes djupaste bekymmer. Jag får emellertid fästa eder uppmärksamhet derpå, hr marskalk, att ingen af de garantier, som jag betecknat för general Boyer såsom alldeles nödvändiga, innan jag kunde träda i underhandling med kejsarinnanregentinnan, lemnats, sedan jag hade min sammankomst med honom, och att det, alldenstund kejsarens sak ingalunda är i framtiden betryggad genom den franska nationens och armåns hållning, är omöjligt för konungen att ingå på underhandlingar, till hvilsas resultat H. M:t endast skulle ha att skaffa den fans! nationens bifall. De förslag, som komma Li — . 2 2 2. 2 — J —