ministerkombinationerna hade gått sönder och emedan hela regeringsförvaltningon höll på att gå i baklås — längt derifrån. Nei, statsråden erinrade sig ekriftens språk Ågrafva orkar jag icke, tigga blyges jag; och sålunda?, tillägger Spectator gnuggande händerna af sörtjusning öfver sin upptäckt, qvarstannade man helt naturligt vid sina embeten och sina — löner; hvarföre också, utbrister han hänryckt, bela denna mycket omtalta ministerkris i sjelfva verket reducerar sig till en fråga om några — brödstycken. Denna uppräckt, hvarpå Spectator gör anspråk på inmutarerätten, är just icke mer odiös och ändå mindre hedrande för honom. Men hufvudsaken var att behaga intressenterna i den nya statsrådsfabriken, landtmannapartiet, och dess verkmästare i första rummet. Likvisst har Spectator så länge varit afstängd från landtmannapartiet, att han alls icke är hemma i dess ställning. Ilan tror att grefve Arv. Posso verkligen utöfvar stort inflytande, och att då hen smickras och göres till statsman, så skall partiet derigenom känna sig stolt och tacksamt; men just deri har Spectator misstagit sig, Partiet gör kollektivt anspråk på beröm och uppmärksamhet, men vill för ingen del anses hatva grefve Posse eller någon annan herreman till sin ledare; herrarne med de fina kläderna tillåtas gerna, tvingas till och med att gå främst i striden, i detta fall ba de en påfallande likhet med slafvarno i Rom; men segerns frukter få de ej räkna sig till godo. Spectator gör dertöre gretve Posse en stor otjenst, likasom förf. gjorde sig sjelf skada, då nämnde grefve i pamfletten framhålles såsom den hvilken mer in da allra flesta dokumenterat sig för en tmatsrådsplata, ty det väckte endast afund inom partiet, utan att det ringaste höja grefvens aktier hos allmänheten. Men det märkligaste är likväl, att oaktadt Spectator tilldelar grefve Posse testimonium såsom stateman med mindre vanlig praktisk förmåga och jernfasthet i karakteren, är han dock ej benägen att ställa grefvon i spetsen för bildandet af någon ny ministör. Spectator eynes nöjd med om han införpassas i den nuvarande ministåren, ty han frågasätter huruvida (då ministerkrisen påsick) det egentligen var en nödvändighet att mer än under vanliga förhållanden bilda en homogenk ministår, dervid Spectator likvisat så okunnig om den verkliga ställningen, ut han icke ens känner att alla de ministörkombinationer i hvilka grefve Posses namn förekom betunnos omöjliga och oantagliga. Det är af ringa intresse att längre följa 3pectator. Han har i dubbelt afseende gjort Sasko. IIans broschyr har af hufvudstadstidningarno ignorerats emedan den alltigenom är rå och simpel. Om den frambölles, så kunde de ej undgå leda allmänhetens uppmärksamnot på ejelfva författaren, för hvilken de ännu hysa ett visst medlidande från den tid han var en aktad vetenskapsidkare, en ställning som han längesedan öfvergifvit mot den som on karakterslös politiker. Landtmannapartiets och grefve Posses förherrligande nu beredde honom icke heller någon båtnad, ty det var alls icke allvarsamt menadt då Andra kammarens elektorer vid den öfverläggning som föregick valen till fullmäktige i banken och iksgäldekontoret, såsom en lämplig kandidat rametälldo den som står bakom Spectator, nen läto hans namn genast talla, trots den pamflett han producerat såsom specimen. (Forts.) A A mE ERS EES