vilja hålla ut, och man förklarar det som en välfärdssak för hela arbetarebefolkningen, att segern denna gång stannar på de strikandes sida. Det är dock föga sannolikt att ej motståndskraften blir bruten, när möjligheten att skuldsätta sig en gång är stängd, och allt som kunnat pantsättas befinner sig på assistansen. Arbetsinställningen har bl. a. haft menlig inverkan på det tillämnade nya aqvariet, hvilket efter de berömda mönsterna i Hamburg och Berlin är under uppförande af civilingeniören Viggo Schmidt, som haft för afsigt att få byggnaden färdig till utställningens öppnande. De strikande, hvilka naturligtvis haft reda på detta, ha otvifvelaktigt häri trott sig ega ett kraftigt medel att tilltvinga sig högre aflöningsvilkor. Hr Schmidt har emellertid blifvit nödsakad till att sjelf med några mästare, som arbeta på egen hand, gripa verket an och väntar tåligt tills ovädret gått ötver. När aqvariet en gång blir färdigt, skall det kanske till och med öfverträffa sina lysande förebilder. I de stora bassiner, som med stor skicklighet blifvit omskapade till fantastiska klipp-partier, skall man finna en alldeles utsökt samling af alla möjliga fiskar och vattenväxter, man ämnar anlägga ostronbankar o. 8. v. I terrariet skola ormar, krypdjur och insekter i brokigt virrvarr tumla om mellan stora orientaliska plantor. Utom de ofvannämnda samtalsämnena har Köpenhamn på sista tiden haft åtskilligt annat att sysselsätta sig med. Först var det ett diskussionsmöte i Studentföreningen. En författare, hvilken uppträdt pseudoonymt under signaturen S. Skov, ville försvara en artikel, kallad Religion, som ban skrifvit i Nyt dansk Maanedsskrift, han offentliggjorde sina teser och inbjöd alla cives academici till att öppna en diskussion med honom. Artikeln var förtjenstfullt skrifven och då han tillika förrådde ytterligt radikala åsigter, väntade man sig ej allenast en intressant förbandling, utan infann sig äfven med en hemlig förhoppning om att vid dess slut möjligen få upplefva ett motstycke till det der beryktade mötet i Lille Kongensgade för en tretio år sedan, då Gud Fader vid voteringen segrade med knapp majoritet och de öfriga personerna i Treenigheten föllo igenom. Alla dessa förhoppningar blefvo dock fullkomligt svikna. Hr S. Skov visade sig ej blott vara bättre skribent än talare, det visade sig till och med att han icke var talare alls. Auditoriet, som var tre gångsr större än lokalen kunde rymma, förde med anledning häraf ett förskräckligt oväsen och efter en qvarts timmes förlopp slutade alltsammans med att sonoriatet lät släcka gasen och åskådaremassan störtade så utför trapporna under en nästan lifsfarlig trängsel. De senaste dagarnes andra, mera uppseende framkallande händelser äro en serie större konkurser och en mycket hemsk historia, som knyter sig till den ena af dessa. Vi lefva på det hela taget i konkursernas period. För omkring 14 dagar sedan öfverraskades man ansenligt vid underrättelsen om att 5 af sekondteatrarnes mest bekanta skådespelare hade nödgats inlemna sin stat. Men då gällde det summa summarum några tusen riksdaler, nu deremot vänder sig frågan, efter hvad det påstås, omkriog millioner. Den förnämste cessionanten är en grosshandl. H. J. Rasmussen, som i åtskilliga år bedrifvit en mycket vidlyftig spanmålsaffär; han har dragit några af sina borgesmän med sig och samtidigt lida två af Köpenhamns banker samt några större affärsfirmor förluster, hvilka sammanlagda svårligen kunna beräknas till mindre än bortåt en million rdr sv. Denne Rasmussen var för någon tid sedan en af Fyens potentater. Han umgicks i de noblaste societeter, hans hästar voro af renaste fullblod och år funnos, då hans inkomster varierade mellan 100 å 150,000 rdr sv. Men i dessa dagar har ett plötsligt och sorgligt changement inträffat. Hans bostad är ej längre den vackra herregården på Fyen, utan en ganska obetydlig kammare i Köpenhamns fängelse och det tros, att han innan kort skall bli törflyttad till straffängelset i Wiborg. Han har nemligen blifvit invecklad i en mycket ruskig barnmordshistoria, hvars detaljer äro till den grad upprörande, att de svårligen lämpa sig för offentligheten. Köpenhamn har för öfrigt i moraliskt hänseende på ett högst beklagligt sätt börjat att efterapa andra större hufvudstäder. Paul Pry.