Utan egare . AfJEdmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Vi kunna lika väl gå dit nu, Grogram, sade han, och ej förlora någon mer tid; ordspråket som säger en tok gör många är lika väl tillämpligt på en fyllhund, och jag tviflar ej det ringaste på att ni knappt skall ha hunnit sätta er på bänken utanför Pencarrowe Vapen förr än ni skall bli omgifven af en utvald krets liktänkande själar. Sarkasmen var något för fio för Grogram, som endast uppfattade yttrandet i den meningen att någonting drickbart skulle vara färdigt åt honom, och han erbjöd sig beredvilligt att tjenstgöra som vägvisare till värdshuset. Då de sutit der en kort stund började byng manliga innevånare infinna sig, den ene efter den andre. Mr Pentwearle var sällskaplig och frikostig; han uppgaf sig vara en främling i trakten, förtjust öfver den vackra naturen, och anhöll att få ikläda sig betalniagsskyldighet för hvad hvar och en af de närvarande behagade reqvirera i dryckesväg. Å alla sidor skyndade man att begagna sig af anbudet, och då byinnevånarne funno att den lille mannen var nyfiken rörande allt möjligt erforo de ett nöje af att tillfredsställa hans nyfikenhet och gåfvo honom alla upplysningar som stodo i deras förmåga. — Han är således en dugtig karl, er squire? sade mr Pentweazle efter en stund. — Ja, sade en kort fet man, som var kryddkrämare och poststationsföreståndare samt tycktes vara den förnämste personen i kommunen, han är en så hygglig, lugn 2) Forts. fr. N:o 72.