f Stockhol n. Mot denne herre, som försäkrat sig både kunna och vilja förmå en mängd änmu i Sverige boende landsmän att öfverflytta ill Lonisiana och hvilken på grund deraf blifvit af härv. myndighet anförtrodd något slags generalagentskap för landförsäljning, vill jag härmed låta en bestämd varning utgå, sedan han genom åtskilliga bedrifter, foröfvade under den kortare tid han vistats här, af alla härv. gamla svenskar gjort sig känd såsom en äfventyrare, icke värd någon tillit. Bland 20 svenskar som kommit i beröring med tit. Nordstrand, har jag ej funnit någon enda som velat stå upp till hans försvar, men deremot flera, hvaribland de i ett af mina föregående bret omtalade hrr Gust. Schmidt och W. Taln m. fi, hvilka stängt sina dörrar för bonom sedan de t. o. m. varit betänkta på att draga honom inför polisdomstolen. Många fattiga arbetare ha redan genom honom blifvit at med större eller mindre summor; och flera skola troligen af mannens herrelika utseende och storståtliga löften lata locka sig i samma snara. Jag her skäl till den förmodan att han öppnat brefvexling med personer på åtskilliga platser i Sverigo i afsigt att med dem komma till någon uppgörelse rörande utvandring till och uppköp at jord i Lowsiana och är det hufvudsakligast derför jag ekyndat att demaskera hr landtmätaren, som säkerligen sjelf skall bli den sista att af mig eller någon annan fordra publicerandet af en utförligare belysning rörande hans person, Åt mången, som anaars icke rosat södern, hade jag förut hört sägas att för skickliga handtverkare vore en resa hit ner icke förenad med så stor risk, emedan sådana lätt nog kunna finna arbete i städerna och vara i det närmaste förvissade om att ordentligt utfå den dem utlofvade betalningen; men tyvärr har jag nu sått tillräcklig anledning att bestrida ätven detta påstående på grund af efter ankomsten hit till staden gjorda iakttagelser, ty dels blifva dagslönerna här tid efter annan betydligt nedsatta, då priset på lifsförnödenheter deremot bålles lika högt, och dels låta arbetsgifvarne afloningen utfalla först då, när det faller dem lägligast, hvarvid allt för ofta och allmänt inträffar, att arbetaren ej utfårlen cent på flera månader. Detta i lyckligaste fall; det har för mången burit så till, att han måst uppgifva hoppet att någonsin utfå sin fordrän. Jag har nyss sjelf varit i delo med en fabrikant, för hvilken jag utförde ett uppdrag och först efter mycket obehag lyckades genom ett af mig anlitadt ombud utbekomma två tredjedelar af hvad jag rätteligen skulle ha. En annan svensk vid namn Johan Höglund, hvilken under två ärs tid arbetat såsom svarfvare för samme gentleman, hvilken eger en af de största maskinverkstäderna i Neworleans, hade slutligen fått att fodra omkr. 150 dollars. Af dessa har han ännu utfått blott en ringa del, och i vida fältet ligger det, huruvida den domstol, inför hvilken han nyligen instämt sin gäldenär, skall afkunna utslaget till hans fördel. När ds stora arbetsgifvarne gå till väga på detta sätt, hvad kan man då vänta af de små? Jernvägskompanierna ha namn de vigatt vara säkra och punktliga betalare, och likväl har det blifvit en Tag, att af dem engagerade verkstadsarbetare mäste arbeta 2 å 4, ja, ända till 5 månader, innan de erhålla någon aflöniog, och då endast för halfva tiden på sin höjd. Återstoden hålles innestående. Huru bekymmersam måste icke en familjfaders ställning härigenom blifva! Här finnas tvenne svenska enickare, som sjelfva arbeta för ett jernvägskompani, och hvilka gerna skulle intyga sanningsenligheten af mina uppgifter. Den ene heter Johan Rudin (från Skaraborgs län) och anlände till Amerika för 412 år sedan. Efter att hafva uppehållit sig i de norra staterna till midsommartiden 1869, lät han locka sig att i sällskap med c:a 30 andra skandinaver medfölja en dansk prest vid namn Blichfeldt till Mississippi, der alla erbjödos blott halften så goda vilkor som presten förespeglat dem och hvarifrån en del hals öfver bufvud ätervände. Rudin stannade qvar och arbetade i trakten såsom husbyggare och slöjdare till dess han i Aug. 1870 begaf sig hit till New Orleans. Han är gift samt fader till flera barn och har blott en högst ovanlig ihärdighet och stor arbetsduglighet att tacka för det han här kunnat freda sig och de sina för nöd, trots det att han mången dag fått arbeta för ingen betalning. Den andre, Henrik Forsstedt, som för många år sedan tog smdentexamen i Upsala och redan vistats här i landet 18 år, är en mycket berest och erfaren man; och ban står i högt anseende hos sina kamrater icke mindre tör sin ekicklighet såsom handtverkare än för en exemplarisk vandel. Han har ingen familj att sörja för och söker icke gerna umgänge med nägon, allraminst med amerikanare, om hvilka han ofta höres tala med förakt. Sedan jag nu fått omnämna att icke mindre än tre svenskar (en bokbindare, som ej kan få sysselsättning i sitt yrke, och två bagaregesäller) lifnära sig med att stå på Canal street och sälja karameller, tror jag mig ba tör G. P:s läsare presenterat i det närmaste alla landsmän i New Orleans, med hvilka jag hittills blifvit personligt bekant. Nej, det år sannt, jag vet ännu en: kapten Svensson, förande skeppet Uman från Umeå. Sökte i går reda på hans i hamnen liggande fartyg, som nyligen inkommit från Messina, och trätfade gubben sjelf ombord. Han lemnade Sverige tör 7 månader sedan och vet ännu icke nar han skall återvända dit. Det är svårt