Frän Utlandet. De upplysnipgar, som vid de olika franska kommissionerna komma i dagen, äro af stort intresse och lemna ett dyrbart material åt historien. Så har den bekante republikanske generalen Cremer inför kommissionen för häsadelserna d. 18 Mars afgifvit en anmärkningsvärd skildring af den s. k. centralkomiten, som föregick Kommunens utropande, hvilken skildring kan anses så mycket mera pålitlig, som Cremer sjelf är en röd republikan. Hans berättelse löd sålunda: Det var en hemsk syn; alla salarne i Hötel de Ville voro fulla af druckna nationalgardister. Då man gick uppför den stora trappan och inträdde i den stora salen, mötte ögat de vederstyggligaste orgier, och qvinnorna voro lika mycket berusade som männen. Sedan man derpå gått igenom ett par rum, i hvilka rådde litet lugn, kom man till den hörnsal, der centralkomiten höll sina sammanträden. Vi hade tillbragt hela dagen med att gå omkring på värdshusen för att uppsöka föreningens medlemmar, och om qvällen måste vi gå omkring på samma ställen för att törmå dem att vända tillbaka till Hötel de Ville och förhandla om den fångne general Chanzy, hvars frigifvande vi fordrade. Förhandlingarne hade icke varat i fem minuter, innan de rusade på hvarandra som galningar. Det finnes ej något krogrum, som kan gifva en föreställning om, huru det gick till på centralkomitäns sammanträden ; de vildaste saker, som man under sista tiden uttänkt och uppfört på våra småteatrar, äro ett intet i jemförelse med hvad jag var vittne till. Om det icke varit så förfärligt, skulle dessa scener varit ytterst komiska. En dag sade jag till min far: Detta kan ej vara länge och är väl värdt att tagas i ögonsigte. Han såg det äfven, och då han aflägsnade sig derifrån, sade han till mig: Jag är en gammal republikan från 1848, men om jag ännu en gång kommer att bevista ett sådant sammanträde, blir jag en passionerad reaktionär. Jag hade likväl icke då trott, att de skulle komma att gå så långt, som de gjorde. Om man icke proklamerat Kommunen, skulle centralkomiten aldrig kunnat organisera ett sådant försvar, som man fick till stånd; centralkomitus medlemmar ropade och skreko, men företogo intet; alla ville betalla, ingen lyda; jag har aldrig i hela min tid varit vittne till ett sådant virrvarr. En medlem af kommissionen frågade, om Cremer någonsin bevistade ett af Kommunens sammanträden. Cremer nekade, men yttrade vidare om centralkomitön: Der voro aldrig samlade mer än sex eller sju stycken för att rådslå; man kom och gick oupphörligt. Några voro druckna, och de voro de stadigaste, emedan de ej längre kunde gå sin väg. Det var en liten undersätsig karl med långt, gråsprängdt hår och tofvigt skägg; han infann sig alltid med sitt Chassepotgevär på axeln. Då han talade. grep han vid hvarje fras sitt Chassepotgevär och lade an på en, och då han slutat sin fras, hängde han åter geväret på axeln.