Det internationela arbetareförbundet. Till franska nationalförsamlingen har nyligen af en för ändamålet nedsatt komit blifvit aflemnadt en rapport om en lag rörande sällskapet LInternationale. Då denna fråga är af den aldra högsta juridiska, politiska och sociala vigt, torde nedanstående sammandrag af komitöns betänkande icke vara utan intresse: Rapporten börjar med en framställning af huru den industriela utvecklingen omskapat alla arbetareförhållanden, och huru fabriksindustrien, på samma gång som den åstadkommit dessa stora sammanhopningar af arbetare på en plats, hvarförutan den icke skulle kunna existera, har skapat faror för den moraliska ordningen och samhället, hvilka icke kunde dröja att göra sig kännbara. Aldraförst försvann husslöjden och handarbetet, derefter harordningen kommit till de små handtverksidkarne, som stodo husslöjden temligen nära, och bland hvilka familjelifvets vanar och aktningen för de sociala pligterna voro hemmastadda. Fabriksväsendet har icke allenast ofantligt ökat antalet af dem, som lefva af det industriela arbetet utan har äfven genom att samla dem i massor omkring fabrikerna brutit eller försvagat familjebanden. Fabriksindustrien har ofta valt till sitt verksamhetsfält stora och folkrika städer, med hvilkas laster och förderf arbetaren sålunda kommit i omedelbar beröring. Under sådana förhållanden vunno snart insteg hos arbetarne alla dessa doktriver, hvilkas gemensamma utgångspunkt är upphäfvandet af eganderätten. Framgången af dessa doktriner låg till att börja med i de skimrande förboppningar som de väckte, och som öppnade en lätt vag för förförelsen, så mycket merasom man för arbetsklassens ögon lät hägra bilden af fullständig jemnlikhet i alla riktningar. Af alla dessa drömmar, som hade förfört så många sinnen, och all den agitation och de oordningar som följde derpå, hade emellertid hvar och en i sin stad bort hemta nyttiga lärdomar. Fabriksherrarne insågo också att det fanns speciela problemer, som framställde sig för vår tid och som hittills icke hade blitvit tillräckligt studerade. Deras uppmärksamhet har blifvit väckt på ett förut aldrig uppmärksammadt elände, på medlen att förekomma detta, på nödvändigheten att taga det med i räkningen, på arbetslönens fixerande och lifsmedlens ständigt ökade pris. Man kan icke neka, att förhållanlandet mellan patroner och arbetare i allmänhet modifierat sig på ett liberalt och glädjande sätt och medelst gemensamma bemödanden ha en mängd anstalter, som under olika former afse att bidraga till arbetarens ekonomiska och moraliska bästa, kommit till stånd.