— — 2 ———t— — förklaring, så lydande: Härigenom förklaras, att hvad i 55 af k. förordningen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom den 24 September 1861 är stadgadt derom, att rätten, på anmälan af förmyndaren den omyndiges egendom ej rätteligen förestått, skall af omständigheterna pröfva, huruvida annan förmyndare förordnas må, bör så förstås, att rätten må ega att genast skilja förmyndaren från förmynderskapet, äfven utan hans hörande, derest genom uppskof för sådant ändamål den omyndiges rätt och bästa skulle äfventyras; dels ock en författning, hvarigenom stadgas som följer: Beslut, hvarigenom myndig person under förmyndare ställes, skall, ändå att klagan deröfver föres, till efterrättelse lända, intill dess det genom laga kraft egande utslag af högre rätt ändradt varder. Lag samma vare om beslut; hvarigenom någon till. förmyndare förordnas eller från förmynderskap entledigas. Häåra yrkades, då denna fråga föredrogs i Första kammaren, afslag af hr v. Gegerselt, som ansåg, att om föreskrifter i dylikt syfte skulle införas, borde det ske i form af lagförändring, ej såsom törklaring samt åtföljas af noggrannt bestämda inskränkniogar. Den här föreslagna förklariogen innehölle ingen föreskrift om, att den entledigade förmyndaren skulle underrättäs: och ingen anvisning hvart ban. skall vädja, i händelse han ansäge sig oråttvist hafva blifvit. behandlad. Tal. framhöll derjemte, att en framställning redan blifvit gjord till K. M:t om en förändring af förmyndareförördningen, hvarför det ej vore lämpligt att nu företaga några åtgärder, samt att man redan egde lagstadganden, som möjliggjorde att, i händelse sådant vore nödigt, skilja förmyndare från hans uppdrag. Hr Faxe och grefve J. O. Mörner yrkade, på antörda skäl, äfven afslag, hvaremot hr Hasselrot anmärkte, att om det tydligen visat sig, att myndlings egendom eljest skulle gå förlorad, så måste den af utskottet föreslagna rättigheten förefinnas, och en förklaring i detta afseende vore så mycket nödvändigare, som hofrätterna och jhögsta domstolen brukat upphäfva domares åtgörande att af nämnde anledning genast skilja förmyndare från sitt uppdrag. Tal. yrkade derför på återremiss, hvaruti förenade sig hrr v. Koch, Caspersson och Stråle, hvilket senare yrkande äfven blef kammarens beslut. I sammanhang härmed remitterades äfven andra punkten i utskottets hemställan, hvarefter, i likhet med hvad utsko t t föreslagit, öfriga i trågan väckta motioner afslogos. I Andra kammaren blef deremot utskottets förslag bifallet efter en stunds diskussion, derunder hrr Andreasson och Rylander yrkade återremiss i syftning att få dels åt gode män och kommunalstyrelse uppdragen rättigheten att afsätta förmyndare, dels ock införda åtskilliga bestämmelser, som enligt dessa talares åsigt saknades i det nya törslaget, hvilket deremot förordades af hrr Carlän och Ribbing, under framhållande af den åsigten, att det vore bättre och med rättvisans fordringar mera öfverensstämmande, att ofvan nämnda rättighet utöfvades af en myndighet under embetsmannaansvar än af enskilda personer. I Första kammaren förekommo dessutom följande ärenden till behandling: Lagutskottet hade hemställt om afslag å väckta motioner om antagande af uppgjorde förslag dels till lag om inskrifning i sastighetsbok, dels till förordn. om lagfart a egendom m. m., samt om förändrade bestämmelser i fråga om lagfart å fastighetsfång; dessa hemställanden blefvo utan diskussion af kammaren bifallna. I fråga om väckta motioner rörande ändringar i stämpelpappersafgiften afslog kammaren, i enlighet med bevilln.-utskottets hemställan, frih. A. C. Raabs motion åsyftande ändring i stadgandet rörande köpe-, bytesoch gåtvobrefs beläggande med stämpladt papper. Deremot biföll kammaren, med 51 röster mot 34, den af utskottet, på grund af derom väckt motion, föreslagna förändring af första punkten i 6 at stämpelpappersförordningen förekommande stadgande ang. kartering af köpe-, bytesoch gåfvobref, att köpebref skulle beläggas med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje full 100 rdr efter Bden i penningar bestämda köpeskillingen, så framt denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde, men i sådant fall efter sistberörda värde. Derefter töretog kammaren till bebandling Andra kammarens tilltälligt utskotts betänkande angående den medicinska frågan. — Grefve Henning Hamilton trodde sig ej yttra någon ohöflighet, då han uttalade sin åsigt, att Andra kammaren ej i denna fråga åstadkommit en tillfredsställande lösning. Tal. ansäg den väckta frågan (om Karolinska institutets bemyndigande att anställa såväl teoretisk-medicinsk som praktisk-medicinsk examen) af stor betydelse så väl i venskapligt intresse, som för den lidande menskligheten. Han önskade derföre tillsättande af ett utskott af fem ledamöter för frågans nogare utredande. Sjelf ansåg han sig ej kunna uttala någon positiv åsigt i saken i anseende till sin ställning, men ville blott göra allmänna betraktelser. Den medicinska undervisningen vore för närvarande ordnad på ett sådant sätt, att vårt lands läkarekår njuter ett stort och vältörtjent anseende öfver allt utomlands, och vi sakna alldeles några charlataner inom yrket. Redan detta ålägger en stor varsamhet innan man tager något nytt steg, och han ville derför framställa en anmaning till utskottet att gå med yttersta försigtighet till vaga vid behandlingen af denna vigtiga sak. Tal:n ingick derefter i en kritik af det nu i denna fåga så modernt blifna ordet likställighet, hvilket plifvit af Andra kammarens utskott i dess utlätande och sedan under diskussionen i kammaren derstädes så ofta begaguadt och visade oegentligheten af ett sådant uttryck, hvarjemte han betonade hvad som menades med en institutions rättigheter, hvarom han ej trodde man borde i denna fråga allt för mycket tala. Deremot sade han sig lätt kunna fatta, att lärarne vid Karolinska institutet sökte göra sin verksamhet gällande, synnerligast de i de teoretiska ämnena, hvilka genom bristen på lärjunkar kommit i en allt utom behaglig undantagsställning, — Hr Dickson instämde med grefve Hamilton om tillsättandet af ett tillfälligt utskott och hoppades, att frågan hos detta skulle erhålla en mångsidigare utredning, än som hittills skett. Tal. ansåg täflan mellan läroverken hatva väsentligen bidragit till den höga ståndpunkt, läkarbildningen i vårt land uppnått, och detta manade till stor varsamhet. — Hr Rydin påpekade 1 6 O 9 4