— es— ————7—557— härigenom betala högre lega och lön åt soldaten, och så mycket mera orätt är sådant, enligt utskottets förmenande, som knektekontrakten endast föreskrifva att karlen skall vara duglig. Vi veta ej riktigt hvilken af bestämmelserna i 107 8. som ur denna synpunkt skulle vara öfverträdd; förmodligen ovälden. i det statsrådet väl anses hafva åsyftat att ytterligare förtrycka den redan förut djupt deprimerade och vid våra riksdagar politiskt vanmäktiga samhällsklass, som man benämner rustoch rotehållare. Det är nu på dessa argumenter som utskottsmajoriteten stöder sitt betydelsefulla beslut att anmäla anmärkning mot statsrådet. För vår del tro vi ej en gåog på sägen att någon förlust uppkommer vare sig för rotehållarne eller staten genom den nya bestämmelsen. Staten säges förlora i beväringsynglingarnes antal, men den vioner ju på samma gång genom bättre egenskaper hos den indelta armön. Kunna ej den minskade qvantiteten och den ökade qvaliteten åtminstone erkännas uppväga hvarandra? Utsträckes perioden för värnepligt, såsom förr eller senare måste blifva händelsen, bortfaller dessutom af lätt insedda skäl hvarje grund för den nu framställda anmärkningen. Rotehållarnes valfrihet, hvad särskilt denna beträffar, blir då lika stor som den förut varit. Men äfven om en förökriog i beväringsårens antal ej skulle komma i fråga, utan endast öfningarne förlängas under de redan nu bestämda värnepligtsåren, så hindras ock derigenom fördyrning af rekryteringen, synnerligast när soldatens kapitulationstid nu samtidigt nedsättes. Den beväringsyngling som eger fallenhet för krigaryrket och som ser sig i allt fall skola tillbringa en lång tid i armöns reserv, träder då lika gerna in i ständiga hären och tager lega för en rote. Konkurrensen af rekryteringsvillige blir troligen så stor att rotebondens framtida omkostnader nedsättas i stället för att höjas emot deras nuvarande ståndpunkt. Antaget nu emellertid att afgifterna för de rekryteringsskyldige genom bestämmelsen verkligen skulle stiga — hade ej regeringen RETAS REKA .....SCSCCCH rätt att detta oaktadt fatta sådant beslut? Nej, svarar utskottet, knektekontrakterna föreskrifva blott att rekryten skal! vara dugligk, men nämna intet om en åldersgräns. Man har från motsidan erinrat om att föreskrifter, likartade med dem som nu åtalas, tvenne gånger förut under detta århundrade af regeringen opåtaldt utfärdats. Detta prejudikat anses intet betyda. Man har vidare erinrat att Carl XI, den ene kontrahenten vid aftalet, sjelf någon tid efter kontraktets afslutande utfärdade vissa bestämmelser med afseende på rekrytåldern. Detta argument bemötes dermed att Carl XI var Lenväldig samt med den luminösa invändningen att originalurkunden förkommit (det skulle se skönt ut med sammanhanget i vår rättsutveckling om blott åt Lurkunder tillerkändes vitsord!). Men må man gerna lemna dessa och andra liknande skäl, hvilka kunna anföras; vi tro att äfven om man ställer sig på utskottets egen grund dess åsigt skall befinnas grundfalsk. Utskottet hänvisar på att redan nu står det öppet för det militärbefäl, som eger att på kronans vägnar mottaga rekryten, att kassera honom, om han af en eller annan orsak befinnes mindre lämplig. Denna rättighet förekommer utskottet hafva bort vara tillräcklig. Såvida någon mening skall finnas i denna hänvisning, ligger häri att det approberande befälet kan vid sin fordran på duglighet fästa begreppet om en viss ålder. Men hvad har regeringen då gjort? Den har ju blott gifvit vissa förhållningsreglor, efter hvilka dess tjenstemän hafva att rätta sig i fråga om bestämmelser, hvilka förut varit öfverlemnade åt deras individuella skön. Den har m. a. o. satt allmän lag i stället för ett efter olika personer och olika orter vexlande godtycke. Utskottsbetänkandets öde torde varå gifvet; af det hela kan ej gerna annat bli än — pannkaka. Men det lemnar i allt fall ett sorgligt intryck, när man ser män hvilkas insigter och fosterlamdskärlek ej kunna förnekas, i fraktionernas tjenst göra sig till verktyg vid utförande af handlingar, der de nämnda egenskaperna endast med svårighet kunna upptäckas. Väderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelsförening