Greklands hufvudstad skall nu vara nästan alldeles cernerad af stråtröfvare. Ingen vågar att gå tusen steg utom staden, utan att hafva eskort, och äfven då är företaget farligt, ty röfrarne hålla sig dolda bakom klippor och i buskar, så att hela eskorten kan skjutas ned, innan deras gömställen kunna upptäckas. Anföraren för dessa stråtröfvare är en man vid namn Spanos, hvilken under de sista 30 åren varit känd för sina djerfva bragder; och, säger en korresp., man kan säga, att han håller Greklands öde i sin hand, ty intet framåtskridande är möjligt, så länge sakernas närvarande ställning består. Egendomsosäkerheten hindrar jordbrukets utveckling. Ingen vågar att lägga ned kapitaler i en jord, hvars produkter rötvarne skola med säkerhet tillskansa sig. Nästan hvarje dag komma skaror af bönder in till Athen, hvilka tvungits af röfrarne att förse dem med lifsmedel etc.; och eftersom dessa olyckliga varelsers lif hotas, när de icke verkställa dylika utskrifningar, straffar regeringen dem endast, om de underlåta att underrätta myndigheterna. Halfva grekiska hären har i flere månader varit upptagen med att förfölja Spanos; men han och hans band, hvilket endast utgöres af sju man, befinna sig ännu nära Atben, och det berättas tillochmed, att han vid flera tillfällen vågat sig in i staden i afsigt att bemäktiga sig någon hög person, som han sedan skulle befria endast under det vilkor, att han erhöll stor lösepenning och pardon. Fåraherdarne och bönderna måste för sin egen säkerhets skull varna röfrarne, då trupperna nalkas. Detta sker enligt en väl uttänkt plan; de kasta antingen stenar med hieroglyfer på förut öfverenskomna platser eller lägga ned trästickor, i hvilka de inskära vissa märken. Om en militärafdelning intränger i en by, för att anställa undersökningar efter röfrarne, taga bönderna sina stickor och börja tälja på dem, för att gifva röfrarne, af hvilka några vanligen äro posterade på en