polska författningen primas konungens reprosentant och innehafvare af den politiska makten, då tronen blifvit ledig. Man är derför berättigad till den slutsatsen, att Ledochowski spelar ett dubbelt spel och slutit sig till de nationalt-polska och tysk-fientliga strätvandena, under det han samtidigt lagt i dagen en skenbar lojalitet för det preussiska konungadömet. Hvad dessa afslöjanden skola betyda, är ej godt att inse; men nog vill det synas, som att Posens erkebiskop Ledochowski är den, mot hvilka det nyväckta förföljesystemet i afseende på det polska elementet närmast kommer att riktas. I sammanhang härmed må nämnas, att det rysligt tillämnade attentatet mot Bismarck faktiskt visat sig vara en humbug. Undersökningarne mot attentatorn Westerell äro nu afslutade. Man har icke kunnat upptäcka det ringaste graverande bevis emot honom, fastän polisen otvitvelaktigt ansträngt hela sin förmåga, och den anklagade tros komma att försättas på fri fot. Grefven af Chambord uppehåller sig ännu alltjemt i Breda, der det är nu jemförelsevis tyst och stilla i hans omgifning. Många franska legitimister, deribland talrika andliga, komma dit på besök, men någon stor emottagning har icke egt rum. I Breda bo de efterkommande till en i Delft år 1845 afliden man, hvilken gaf sig ut för att vara Ludvig XVI:s son. På den tiden uppträdde för öfrigt åtskilliga pretendenter, hvilka påstodo sig vara denne olycklige dauphin, som icke skulle ha aflidit, utan flyktat ur fängelset i Temple. De föregifna bourbonerna i Breda lefva i anspråkslösa borgerliga förhållanden, men en gretve Gruau de la Barre har redan under en lång följd af år törfäktat deras förmenta rättigheter i stridskrifter, böcker och tidningar, och han har i Holland vunnit åtskilliga anhängare. Denne grefve har nu skrifvit ett temligen utmanande bref till grefven af Chambord och offentliggjort det i tidningarne; han förebrår honomderi, att han usurperar sin legitime suveräns rättigheter och låter medlemmarne af den äldre grenen af familjen Bourbon lefva af sina händers arbete, under det grefven af Chambord innebar familjens förmögenhet o. s. v. Grefven af Cuambord skall nu begagna tillfället att försona sig med sina påstånda kusiner och icke längre gifva verlden det skandalösa skådespelet af de politiska demonstrationer, som han framkallat, i det ban bibehåller ett prerogativ, hvilket ej tillhör honom! En korrespondent skrifver trån St. Petersburg d. 19 Febr. till en engelsk tidning: — poagens stora tilldragelse är här den suspension på fyra månader som på inrikesministerns befallning blifvit utfärdad mot tidningen Goloss. Det dekret hvarigenom denna åtgärd påbjudes uppgifver att Goloss blifvit suspenderad emedan den satt sig emot undervisningsministern i frågan om reformer i undervisningsväsendet samt Åderigenom försökt undergräfva regeringens auktoritet. Det tros dock allmänt att detta ej kan ha varit det enda skälet till att straffa en tidning, som hittills burit en afgjordt halfofficiel karakter och varit den hufvudsakliga organen för meddelanden från regeringen. Detta var en utmärkelse som Goloss åtnjöt ända till det sista, ehuru den begagnade hvarje tillfälle till att uttrycka totalt motsatta åsigter mot det officiella bladet rörande den panslavistiska agitationen, hvilken det senare, såsom bekant är, på sista tiden kallat en utopi, till stor förvåning för alla ryssar som ej voro initierade i den sista skiftningen af regeringens politik. Det antages derföre att Goloss suspension bör förklaras genom diplomatiska motiver, namneligen att ryska regeringen skulle vara angelägen om att visa Österrike och Turkiet att den ogillar panslavismen. De panslavistiska doktrinerna äro dock allt för djupt rotade i Ryssland för att på något sätt taga intryck af dylika manövrer, och det intresse hvarmed ämnet omfattas visas genom den vppståndelse som här förorsakats af en nyligen i Belgrad utkommen broschyr, hvari ett sydslavoniskt förbund förordas. Författaren till detta arbete, hvilket antages vara inspireradt af serbiska regeringen, föreslår att öfverhufvudet i den nya kontederationen skulle vara Serbien, och detta har väckt en storm af ovilja inom den ryska pressen, som förlöjligar detta lilla furstendömes anspråk på att vara ett österns Piemont och ganska tydligt påpekar att Ryssland ensamt skulle vara starkt nog att befria de sydliga slavonerna från deras turkiska och österrikiska herrar. Greklands hufvudstad skall nu vara nästan alldeles cernerad af stråtröfvare. Ingen vågar att oå tusen star ntam afgdan ntan att