guillotinen blifvit förfärdigad; och den kan, som sagdt, sönderplockaså samt transporteras omkring från ena ändan af landet till den andra. I Rappel läses: Vi ha underrättelser från Fort Bayard. Rochefort, Paschal Grousset (Kommunens utrikesminister), Assy och Rastoul befinna sig på sjukhuset. Rochefort är vid godt mod; han lagar maten; Grousset är tyst och indragen; Assy tillverkar örhängen af fruktkärnor; Rastoul, som är läkare, skrifver, när han icke vårdar de sjuke. Vi begära, att Rastouls deporteringsstraff skall förvandlas till landsflykt. Med anledning af Pouyer-Quertiers förklaring i Rouen, att oirements äro tillåtliga, har prefekten i Paris, Låon Say, förklarat, att ban inom sitt fögderi på intet vilkor tillåter sådana, emedan de äro bedrägliga. Inom Belgiens dep. kammare har utrikesministern vid debatten angående budgeten förklarat, att regeringen var af den öfvertygelse, att en minister skulle bibehållas vid påtvens hof för att försvara de belgiska katolikernas moraliska och andliga intressen. I England har man varit nära att begå ett juridiskt mord. En qvinna vid namn Rachel Busby hade dödat sitt barn och derför dömts till döden sistl. sommar af assisrätten i Oxford. Den olyckliga begärde nåd, emedan hon var hafvande och i detta sitt tillstånd utan tillräknelighet föröfvat mordet. Tolf gifta qvinnor och barnmorskor inkallades vid undersökningen, men förklarade, att det ej fanns något skäl att uppskjuta domens utförande, sägande att den tilltalade ljög. Några män i Oxtord trädde likväl emellan och lyckades att att få uppskof i målet — och nu har Busby verkligen i fängelset i nämnde stad framfödt ett dödfödt foster! Grefve Lonsdale har aflidit. Han var under många år lordlöjtnant i grefskapen Cumberland och Westmoreland, Han var stor jordbrukare och utmärkte sig isynnerhet för sina dräneringar. Så hade han på sin egendom nedlagt dräneringsrör till en större längd än sjelfva den atlantiska kabeln. Under första hälften af förlidet år ha på Londons gator 55 personer blifvit öfverkörda, så att de derat ljutit döden och 1139 så att de blott skadats. Förenta Staternas marinutskott vid kongressen har tillstyrkt en belöning af 190,000 dollars åt officerarne och besättningen på Unionens ångare Kearsarge, såsom prispenningar för förstörandet af den beryktade kaparon Alabama år 1864. Kan man tänka sig någonting vämjeligare? Underhandling pågår neml. mellan den bekanta Tamanny-Ring i Nevyork, bestående af tjutaktiga embetsmän, och de s. k. Reformers, hvilka skola återställa ordning i detta fall, om upphörande af fientligheterna, ifall tjufvarne betala en viss summa. De erbjuda 4 mill. dollars, man fordrar 6 mill. Allmänheten har nästan alldeles gifvit upp tanken på, att tjufvarne skola bli :straffade! säger en korrespondent. Senare Post. I Onsdags började, såsom vi förut meddelat, det, stora slaget mellan Bismarck och de konservativa. Alla åHörareplatserna voro fullsatta, och Herrehuset, der kampen fördes, var vida talrikare besatt än vanligt, emedan c:a 200 medlemmar infunnit sig, under det att deras antal annars ej brukar öfveratiga 100. Både kultusministern, d:r Falck, och Bismarck togo vid detta första sammanträde ordet. Den senare ansträngde hela sin förmåga för att göra frågan om skolinspektionen till en national fråga, och hav förstod att med stor talang framdraga allt, hvad som kunde tjena detta ändamål, så att de, som rösta emot regeringen, skola i folkets ögon komma att stå som förrädare mot Tyskland, som vänner till Polen och Frankrike. Han framhöll nödvändigheten af, att germaniseringen bedrefs med kraft i de icke-tyska provinserna, hvilket endast lät sig göra, om man beröfvade presterskapet allt inflytande på undervisningen, och han talade om en stor ultramontan sammansvärjning mot det nya tyska kejsardömet, i det han antog, att det hos inflytelserika katolska andliga fanns starka sympatier för Frankrike. Så t. ex. yttrade han: Hvad som manat oss till att just nu framkomma med lagförslaget, är den omständigheten, att den trosbekännelsens fred, hvari vi förut lefvat, skakats efter den segerrika kampen mot Österrike 1866 och ännu mera efter Frankrikes undertvingande 1871. I samma mån som Preussens makt ökats, har dess trosbekännelsesfred blifvit mindre. Huruvida denna omständighet sammanhänger med ett visst partis afsigter, hvilket vill smida vapen emot oss, det skolen j kunna bedöma efter en rapport från ett högt stående sändebud i utlandet (grefve Arnim i Paris ?), hvilken jag i dag emottagit med posten: Frankrike bygger sitt hopp om hämnd och upprättelse på utsigten till att frammana religiös strid och splittring i Tyskland. Detta split skall förstöra Tysklands enhet och kraft och tillika tjena till att återupprätta det verldsliga påfvedömet (7). Rörelsen ledes från Paris, Rom och Bryssel. Samtidigt med hämnden mot Tyskland skall ett slag riktas mot Italien! Mina herrar, j skolen af detta upplästa stycke kunna sluta till hvilka skäl som ledt regeringen vid framläggandet af skollagen just i närvarande ögonblick! Sådana ord måste naturligtvis utöfva stor verkan och komma en del af de konservativa att vackla. Och Bismarck försmådde ej heller den stora apparaten af en diplomatisk målning i hvars bakgrund han lät skymta bilden af prins Friedrich Carl, som i Rom söker att återknyta alliangan mallan PpP.. 1 TE