dukater. De båda synagogorna föröddes och gjordes till riktiga afträden, och de heliga kärlen samt andra föremål ströddes omkring åt alla håll. En korresp. säger: Cahuljudarnes lidanden voro förfärliga. Jag saknar ord för att skildra hvad de måste utstå. Jag kan ej hålla tillbaka mina tårar, då jag återkallar i mitt minne deras lidanden. Det sägs, att det knappast finns i hela det bessarabiska Rumenien någon stad, der icke liknande fasansfulla scener egt rum. Eländet är ohyggligt. Hjelp behöfves ofördröjligen. I London skall ett meeting hållas af en massa medborgare, utan särskilnad till religion, för att mana engelska regeringen att träda emellan och för att protestera mot dessa vidriga tilldragelser, hvilka hota att under den annalkande påskhögtiden bli ännu förskräckligare. Under det judeförföljelser pågå i Rumenien, synas förföljelser mot kristna ega rum i stor skala på Japan, hvilken ö man likväl trodde nu vara stämd för en omfattande reform mot gamla vanor ätven i det hänseendet. Officiel underrättelse härom har ingått till det engelska utrikesministeriet. De mest barbariska förföljelser omtalas från Nagasuki. Prinsen af Saga är anstiftaren till desamma, och en hög tjensteman från sjelfve Mikadons hof vid namn Ewakura är den öfvervakande bödeln. 2,000 offer sägas ha blifvit dömda. Ewakura, som står i spetsen för den vestra ambassaden, har befallt tortyr mot de olyckliga, af hvilka 67 dukat under. Metoden att korsfästa och koka offren lefvande i olja, som utgör den ursprungliga formen för de kristnas afrättande i Japan, har nu lemnat rum för en annan, som går ut på att svälta dem, att kasta dem nakna i mörkt fängelse och att ställa dem nakna på frusna diken med händer och fötter bundna eller tvinga dem att hålla brinnande kol i munnen. En till London ingången tidning från Nagasuki säger, att de främmande konsulerna redan underrättat sina resp. regeringar om dessa dåd; och hoppas, att britiska regeringen skall lägga sig emellan. Den stora s. k. arbetareföreningen Internationale är nu åter på tal. Spaniens statsminister De Blas har neml. tillsändt de spanska sändebuden vid främmande hof en rundskrifvelse rörande denna förening. I sagda skrifvelse heter det: Den sociala ordningen hotas i sjelfva sina grundvalar af ÅInternationale, som bryter mot alla mensklighetens traditioner och vill ha bort sjelfva namnet på Gud, familjelifvet och arfsrätten; som således vill slita nationerna ur den civiliserade verlden samt endast aspirerar på att öka arbetsklassernas välstånd på grundvalen af allmän jemlikhet. Det var derför nödvändigt för oss att undersöka och bestämma, huruvida vi kunde tillåta äfven under de mest frisinnade politiska institutioner, tillvaron af en förening, hvilken började med att förklara sig vara fiende till hvarje politisk skola och oförenlig med alla bestående regeringsformer. . Resultatet af denna undersökning blef, heter det, att regeringen ansåg föreningen fieotlig mot statens säkerhet och derför förbjuden, hvilket omdöme bekräftades af riksdagen (cortes) efter en följd af lifliga debatter. Vidare: Regeringen hoppas, att ni skall på eder post i eder förbindelse med den regering, hos hvilken ni är anstäld, laga så, att de åtgärder som äro nödiga för att komma till ett tillfredsställande resultat kunna vidtagas efter gemensam öfverenskommelse. En sådan erfordras af sjelfva föreningens natur, ty dess karakter af allmännelighet är just, hvad som gör den mera farlig ... För att undertrycka det onda, är det nödvändigt, att alla regeringar arbeta mot samma mål. De äro alla lika intresserade — ja, andra äro tillochmed mera intresserade än Spanien, der ÄInternationale icke slagit en så djup rot och icke räknar ett såf stort antal af anhängare, som inom andra nationer. Hvarje nations författning tillåter den att vidtaga lagstiftningsåtgärder, hvilka, huru olika de än må vara, skola vara lika verksamma i att skydda den mot katastrofen af en social revolution. Farans vigt och allvar äro mäktiga skäl för att statsmännen skola egna sin allvarliga uppmärksamhet åt detta ämne. Man kan derför hoppas, att hvarje stat skall välvilligt och med sympati lemna sin medverkan till försvaret emot Internationale. Detta skall vara så mycket lättare, om någon af stormakterna vill utkasta grunddragen för en gemensam öfverenskommelse samt en allmän och samtidig handling. Önskligt är äfven, att de nationer, som ännu icke afslutat ett utlemningsfördrag med Spanien, måtte inträda i en särskild öfverenskommelse med hvarandra angående hvad som afser Internationale. Äfven inom franska nationalförsamlingen har saken varit före, der en af Internationales stiftare, Tolain, deputerad för Paris, hållit ett försvarstal för densamma, hvilket likväl icke synes hafva varit af någon verkan. Debatten i saken skall fortsättas, hvarför vi få tillfälle att dit återkomma. Från Frankrike erfara vi, att nationalförsamlingens debatt angående frågan om påfven och landets ställning till honom skall börja nästa Lördag. Oroligheter ha egt rum på teatern i Marseille, der man försökte att egna en hyllning St an tannr cAm Hart Inhlandad I Pam Ran