att sagde högtidlighet kommer att försiggå d. 10 eller 12 nästk. Juni. För att göra den så pompös som möjligt, skall den inledas med en stor konsert under anförande af vår berömde kompositör, prof. N. W. Gade. En kör af öfver 500 personer, deribland deltagare från alla Köpenhamns sångföreningar, skall medverka vid denna konsert, hvars program sannolikt kommer att upptaga en storartad festkantat, utförd af de välbekanta, utmärkta danska orkestrarne. Sångare och sångerskor skola ta plats högst upp på den af glastak öfvertäckta flygeln, som vetter åt staden, och sången skall derifrån mäktigt brusa fram öfver den på utställningsbyggnadens stora inre gård församlade åhöraremängden. Hvad angår bedömandet af de utställda industriella och konstnärliga föremålen, så komma medaljer af första och andra klassen att utdelas samt mentions honorablesk. Om det nu är paniken på åtskilliga utoch inländska börser, som tryckt guldmarknaden i så hög grad eller om det är af andra, i en mystisk slöja inhöljda, ekonomiska skäl, kan jag ej afgöra, men ett faktum är det att guldåldern, vid detta som vid så många andra tillfällen, visar sig vara en chimere, under det att silfveroch bronsåldern äro beståndande. Guldmedaljer utdelas nemligen icke. Första klassens medaljer förfärdigas af silfver och andra klassens af brons. Hedrande omnämnande fås på papper, hvilka måhända äro försedda med sirater samt möjligen också med ett sigill, men längre går man icke i extravagans. Den bekante, skicklige medaljören P. Petersen har erhållit uppdrag att gravera stamparne. Medaljerna skola i god dansk anda präglas med H. M:t konungens bröstbild på framsidan och på frånsidan skall upplysningens flygande genius utkasta segerkransen med högra banden, under det att han med den venstra belyser sin ädla bedrift med en fackla, som väl skulle kunna kallas Åkommunal, utan att dock på minsta sätt ha att göra med la commune. Enär Danmarks klimatiska förbållanden, som bekant, äro af en mycket osäker natur och våra sommarmånader isynnerhet erbjuda en för de offentliga förlustelserna högstogynnsam sammansättning af vått och torrt, skall det antagligen vara den utställningsbesökande allmänheten kärt att få erfara, hurusom de meteorologiska studierna just för ögonblicket tagit mycken fart här i Köpenhamn och detta på ett sätt som enligt all anledning skall föra ett par danska vetenskapsmäns namn vida ut i verlden. Dessa båda vetenskapsmän äro prof. och stadsingeniören Colding samt kand. mag. P.la Cour. Den förstnämnde har nyligen löst stormteorien på ett sätt, som otvifvelaktigt skall ådraga sig den största uppmärksamhet hos alla meteorologer. Prof. Colding, som anställt en mängd försök och beräkningar öfver vattenströmmarnes hastighet samt vattenhvirflarnes bildande och hastighet, uppställer nu den enkla grundprincipen att vattnets och luftens rörelser ske efter samma lagar. Hans teori är förvånande, enkel och slående och han saknar tillsvidare endast ytterligare material för att bevisa dess riktighet genom sammanställningen af olika hvirfvelströmmar i norra Europa. Hr la Cour har gjort gasbelysningea i Köpenhamn till föremål för en särskild uppmärksamhet. När himlen är mulen, skönjer man nemligen öfver Köpenhamn, liksom öfver hvarje större stad, en stark, rödaktig ljusstrimma, som uppstår derigenom att de öfver staden hängande molnen återspegla skenet från de många gaslågorna. Denna strimmas höjd är mycket föränderlig. Då hon uppträder med skarpa konturer, då är molntaket jemnt och det lägre luftlagret klart; under andra förhållanden bli strimmans kanter än otydliga än fullkomligt oregelbundna. I sistnämnda fall kan man af det öfriga himlahvalfvets nyansering se, att det är öfverdraget med mer eller mindre isolerade skyar at olika höjd. Fenomenet kan då erbjuda ett skådespel, som något närmar sig norrskenet. På engång far en skugga öfver ljuset och det skall då visa sig att denna beror på en närmare och lägre sky, som föres fram mot de andra. I nästa ögonblick kan strimmans ursprungliga utseende öfvergå till en eller annan fantastisk ljusbild för att måbända straxt derpå insvepas i ett fullständigt mörker. Hr la Cour ville nu på grund af dessa fenomener söka bestämma höjden af sammanhängande skylag. Ty ju högre skyarne stå på himlahvalfvet desto högre på horisonten skall ljusfloden skönjas. Detta är meteorologien i teorien och meteorologien satt i praxis är väl icke så aflägsen, ja, hvad beträffar andra länder, är den ju redan satt i system. bå det emellertid torde vara antagligt att det finnes en nära förbindelse mellan skylagets höjd i förening med dess rörelse och väderleken, kan det vara möjligt att den nämnde unge vetenskapsmannens försök skola kunna leda derhän att meteorologiska institutet genom att begagna la Cour