gon enda gang blIfVA nekade nåttnerberge der de begärt det. Ett vackert prof på finsk ihärdighet och svensk gästfrihet. Från Köpenhamn. Veckorery. Slädföret är klent i Köpenhamn, så klent till och med, att det är alldeles ofarbart. De båda engelsmännen, som i November kommo hit för att åka skridsko och sedan dess uppehållit sig här i staden väntande på frosten som skulle göra en isbana i ordning för dem, påstå hårdnackadt att frosten nog skall varda kommande, men vi köpenhamnare ha redan uppgifvit alla förhoppningar i den vägen och finna oss i det oundvikliga: i regnväder och dåligt före. Vi begagna alla möjliga befordringsmedel och sålunda begagnade jag mig häromdagen af spårvagnen för att komma ut till Vesterbro passage. Det var alldeles nödvändigt, hela trakten derute var ett komplett moras och jag tänkte för mig sjelf: Gud gifve att sommaren måtte bli mera torr än vintern, eljest ser det illa ut för de utställningsbesökande! Som sagdt, jag äkte ut med spårvagnen för att ta den nya industriutställningsbyggnaden i ögonsigte. Jag vill icke påstå, att denna är något arkitektoniskt mästerstycke. Fagaden utåt Vesterbro liknar i sina hufvuddrag, midtelportalen undantagen, snarare ett jernbanstationshus än en byggnad af eå monumental karakter som man kan fordra af en industriutställningsbyggnad, hvilken i likhet med denna, i åratal skall öfverlefva sin momentana bestämmelse. Utan att man derföre träder den danska gästfribeten för nära, kan det på förhand sägas att svenskarne göra rätt i att, etter hvad ryktet påstår, vilja bilda en utställning i sjelfva utställningen. Hvad särskildt angår de svenska målningarne måste det, under alla omständigheter, anses för ändamålsenligt att de anbringas i lokaler, hvarest ljuset faller in ofvanifrån. De danska konstnärerna bli nödsa kade till att utställa sina arbeten i rum, hvarest ljuset snart sagdt tränger in nedifrån och en ansedd dansk konstnär har derföre till en viss grad rätt, då han framkommit med ett förslag om att hvälfva upp och ner på taflorna, så att det som skulle hänga öfverst kommer nederst och vice versa. Men vi talade om byggnadens yttre. Genom att lägga märke till, huru långt man hunnit mad hutvudfagadens ornering, kan man finna, att utställningens öppnande är för handen. Den storartade midtelportalen, som fortsättes rakt igenom byggnadens främsta flygel, är nu nästan fullbordad. Från portalens inre sidor nedstiger man utför beqväma trappor till den rymliga gården, som i hela sin bredd är öfvertäckt med ett präktigt glastak, hvilket hvilar på tretio mäktiga pelare. Då jag senast besökte denna underjordiska gård framstod en mängd sinnrikt konstruerade ställningar för mitt öga, liknande en liten skog, mellan hvars invecklade grenar arbetarne klängde upp och ner som apor i en brasiliansk urskog. Att få glastaket upprest på de ofvannämnda pelarne var en hård nöt att knäcka, men skogens ingeniörer ha icke destomindre knäckt henne och sedan ställningarne blifvit borttagna skall den utställningsbesökande allmänheten finna uppgiften löst på ett för de danska handtverkarne mycket hedrande sätt. Asfaltgoltvet i nedre våningen är nu också i det närmaste färdigt och den ursprungligen sumpiga grunden består nu öfverallt af en kompakt och stenhård massa, som under fommarens lopp skall genljuda under stegen af det förenade Nordens stälfjederspjexor, snörkängor, korta och långa skinnstöflor, lackerade promenadskor och gummigaloscher (). På vallgrafvens andra sida, å den bastion, som för något ötver tvåbundrade år sedan var vittne till svenskarnes och danskarnes blodiga träffningar skall, hoppas man, under sommarens lopp en vacker trädgårdsanläggning ge anledning till det fredligaste och vänskapligaste samlif mellan de båda brödrafolken. Gångar, slingrande sig mellan blomsterrabatter, skola leda de promenerande längs stadsgrafvens idylliska vattendrag, hvarjemte de samtidigt kunna kasta längtansfulla blickar öfver till Tivolis lockande nejder och skänka sin beundran åt den stora fontänen, som man håller på att anlägga mellan de små öarne i stadsgratven. Ett ytterligare vittnesbörd om att utställningsdagen närmar sig, lemnar det stora köpenhamnska skrädderibolaget, hvilket i sina lokaler i utställningsbyggnaden redan uppställt alla de skåp, hvari för den menskliga fåfängans blickar skall etableras en förförisk utställning af smalskörtade frackar, högbröstade förmiddagsvästar, korta eftermiddagskavajer, bredaxlade promenadrockar, trikotartade pantalonger, nonchalanta robes de chambre, merkantila kontorspaletåer och dandyliknande öfverrockar, för att ej tala om de militäriska attributerna, som i form af lysande vapenrockar skola bedåra de sköna, . iAi afhet m (