DUmulI VIUd 51J1 HmAIRHUAU. SM VE — 116 — landelsunderrättelser. När i Versaillerfördraget bestämdes en krigskostnadsersättning å ej mindre än 5 milliarder, höjde sig bland det allmänna jublet i Tyskland åtminstone en varnande röst. En af landets mera bekanta nationalekonomer uttalade fruktan för att den finansiella segern skulle i sinom tid blifva till ett finansielt nederlag. Det stora affärslifvet inom Tyskland hade dittills hvilat på sund och solid grundval och sällan varit berördt af den svindel, hvilken så ofta gripit spekulationen på Paris och Londons börser. Skulle nu icke detta förändras? Skulle ej denna hastiga tillökning i landets förråd af ädla metaller dessutom hafva till följd att alla andra varors pris steg så, att betydligt större myntqvantiteter vore erforderliga för de omsättningar, hvilka förut kunnat verkställas med mindre summor, hvarigenom äfven en omkastning i de enskiltes förmögenhetsställning måste ske? Komme icke konsumtionen att ökas i ofantlig grad, medan; utvecklingen af de produktiva krafterna endast i ringa mån kunde hålla jemna steg med den förras stegring? Skulle icke sålunda lyx och flärd sprida sig till alla klasser af folket, medan medlen att bekosta dem så småningom måste sina ut ? Och skulle, slutligen, man möjligen icke söka botemedlet för dessa olägenheter i en öfverspekulation, bvars öfverdrift måste föra till en reaktion, den der möjligen i sin ordning komme att bortsopa spåren af det ökade kortvariga välståndet? Om någon berättigad grund förefunnits för dessa farhågor, kunde de anses böra växa nu i följd af den förkortning i betalningsterminerna, som Frankrike sjelft af politiska skäl är angeläget att åt sig utverka. I dessa dagar ha erlagts 410 mill. fr., hvilka först d. 1 Maj i sin helhet voro förfallne, och innan denna liavid är fullständigt utagerad, öppnas underhandlingar som skola sätta Frankrike i stånd att redan under lon ar innev. år slutbetala de resterande milliarderna, för hvilka första betalningsterminen annars traktatsmessigt ingått först d. 1 Maj 1873. Härigenom måste penningfioden till Tyskland strömma fram i så mycket farligare vågor och så mycket större svårighet uppkomma för att afleda öfversvämningen på sådant sätt att den ej skadar utan gifver ökad blomstring åt välståndet. De utvägar, af hvilka det tyska sfförslifvet hit tills betjenat sig för att lemna rnuftig placering åt det kapital, som i bast frigöres derigenom att tyska regeringen, i den min de franska ersättningssummorna inflyta, uppsäga motsva belopp af egna statslån, ha emellertid varit sådane att de ej tyckas berättiga till farhågor af den art vi ofvan antydt. Verksamheten vid bankers anläggning kan . förefalla feberaktig, men ett sådant stadiun: snske varit naturligt vid en så storartad ekon: utveckling som den, hvarom här är fråga. Just m dessa banker har kapitalet erhållit den rörlighet, den egenskap att vara till hands vid gynnsamma tillfällen för dess placering, hvarförutan en ekonomiskt riktig användning af de stora beloppen blifvit svår att finna. Men nu, det måste man medgifva, nalkas ett svårare stadium i denna utveckling, ett stadium som kommer att innefatta den egentliga pröfvostenen på förhållandena. Dessa banker äro, såsom väl är kändt, ej endast vanliga handelsbanker: huru stor utvecklingen än samtidigt varit på det kommersiella området hade säkerligen de rent merkantila affärerna kunnat betjenas genom ett betydligt mindre antal af kreditine utgöra, som nyligen uppstått. De avarande anstalterna aro hufvudsakligen Grundungs-Banken institutioner som i större grad än annars äro blott medel och icke mål, i det de anstalter, som af dem framkallas, egentligen skola utgöra källorna till vinst. Hittills ha de vinstgifvande afläggen mest bestått i andra banker, hvilkas skapande ej varit förenadt med mycken omtanke, men vid hvilka agioskördens inhemtande gått så mycket lättare. Nu torde deremot snart öfvergången till rena industriföretag förestå, och härvid tagas i anspråk tekniska färdigheter och administrativ skicklighet af sådan art, att de sällan torde kunna uppdrifvas inom bankstyrelsernas egen krets. Den tyska försigtigheten, klokheten och omtanken ha emellertid till dessa dagar lyckligen undgått alla skär, och skola förmodligen så framgent göra. Utlandet börjar ock att i allt större mån erbjuda afledning för det tyska penningöfverflödet. Den fransk-italienska banken, en af de stora kreditinstituter med internationelt syfte som senast sett da — rr ——R — ——L— x LL