tici talar han för det mesta med förakt:-utom hvad Ricasoli beträffar, hvilken han tror vara en man med bestämd karakter och en god katolik. Han benämner alltid Minghetti ironiskt för den värde Minghetti! Han anklagar de italienska statsmännen för sjelfbedrägeri och säger att de gjort orätt i att komma till Rom för att plåga en gammal man-, tilläggande att de kunde ha väntat på hans efterträdare. För Victor Emanuel hyser han högaktning och vill ej tillåta någon af sina hofmän tala illa om honom. Cest le seul Italien qui a bon coeur — malgre lui är en anmärkning som han ofta gör om konungen, och han tror att Victor Emanuel ej skall stanna i Quirinalen mycket längre. Kl. 10 på aftonen afskedar påfven sina hofman för dagen. Antalet af personer som nu bo i Vatikanen, hvilken består af 50 skilda byggnader med 14 gårdar och 12.000 rum, utgör 3000. Det är en stad utan gator. Ingen af embetsmännen har blifvit ombytt. Antonelli är fortfarande statssekreterare, Negröni inrikesminister, Randi polisminister och general Kanzler krigsminister. Mgr de Merode och kardinal Antonelli afsky hvarandra, och hvar och en af dem står i spetsen för ett stort parti. De Mrode, en energisk och allvarlig åman, leder det yttersta oppositionspartiet med jesuiterna och ultramontanerna, under det den mer skeptiske och moderate Antonelli understödjes af kardinalerna Berardi, De Lucca, Silvestri, di Pietro, Amyot och Clarelli. Påtven är lika vänligt stämd mot båda partierna.